Oulainen, stad (gammalt sv. namn Oulais) i Norra Österbotten kring Pyhäjokis mellersta lopp, Norra Finlands region. Areal 588 km2, invånare 7 916 (2011).
O. upptas av en mestadels jämn, men särskilt i periferin svagt böljande terräng, som genomdras av den tättbebyggda ådalen. Stadens centrum vid Österbottniska banan utgjorde 1927-55 s.k. samhälle med sammanträngd befolkning; där bor i dag ca 70 % av invånarna. Inom bebyggelsen märks den åldriga träkyrkan (M. Honka, 1753) och stadshuset (R. Jämsä, 1963). De största industrierna i staden är Sievin jalkine Oy:s stövelfabrik (gr. 1985, 150 anst. 2004) och Rautaruukki Oy:s rörfabrik (gr. 1977, 130 anst. 2003). Bland inrättningar märks Oulaskangas sjukhus (J. Paatela, 1954), invigt 1914, tidigare centralsanatorium, som numera ingår i det regionala sjukvårdsdistriktet. Staden är känd för sitt livaktiga musikliv. Där utkommer sedan 1954 den oavhängiga tredagarstidningen Pyhäjokiseutu (upplaga 7 700 ex. 2005).
O. omtalas tidigast 1572, blev kapell under Pyhäjoki 1682 och bildade egen församling 1870. Sedan trafiken på Uleåborgsbanan inletts i mitten av 1880-t. utvecklades O. till ett kommersiellt centrum för den omgivande bygden. Orten var ännu i början av 1960-t. en avfolkningsbygd, men därefter började en industriell tillväxt som åter fick invånarantalet att stiga; den blev köping 1967 och stad tio år senare. I trakten har flera kända lekmannapredikanter verkat. (N. Räsänen, Oulaisten pitäjän historia, 1921, ny uppl. 1999; O. Huikari m.fl., Suur-Pyhäjoen historia, 1969; H. Turunen, Oulaisten historia 1860-luvulta 1980-luvulle, 1986)
O. upptas av en mestadels jämn, men särskilt i periferin svagt böljande terräng, som genomdras av den tättbebyggda ådalen. Stadens centrum vid Österbottniska banan utgjorde 1927-55 s.k. samhälle med sammanträngd befolkning; där bor i dag ca 70 % av invånarna. Inom bebyggelsen märks den åldriga träkyrkan (M. Honka, 1753) och stadshuset (R. Jämsä, 1963). De största industrierna i staden är Sievin jalkine Oy:s stövelfabrik (gr. 1985, 150 anst. 2004) och Rautaruukki Oy:s rörfabrik (gr. 1977, 130 anst. 2003). Bland inrättningar märks Oulaskangas sjukhus (J. Paatela, 1954), invigt 1914, tidigare centralsanatorium, som numera ingår i det regionala sjukvårdsdistriktet. Staden är känd för sitt livaktiga musikliv. Där utkommer sedan 1954 den oavhängiga tredagarstidningen Pyhäjokiseutu (upplaga 7 700 ex. 2005).
O. omtalas tidigast 1572, blev kapell under Pyhäjoki 1682 och bildade egen församling 1870. Sedan trafiken på Uleåborgsbanan inletts i mitten av 1880-t. utvecklades O. till ett kommersiellt centrum för den omgivande bygden. Orten var ännu i början av 1960-t. en avfolkningsbygd, men därefter började en industriell tillväxt som åter fick invånarantalet att stiga; den blev köping 1967 och stad tio år senare. I trakten har flera kända lekmannapredikanter verkat. (N. Räsänen, Oulaisten pitäjän historia, 1921, ny uppl. 1999; O. Huikari m.fl., Suur-Pyhäjoen historia, 1969; H. Turunen, Oulaisten historia 1860-luvulta 1980-luvulle, 1986)
Oulainen. Pyhäjoki har tidigare varit känd för sina kräftor och O. var huvudfångstplatsen. Under de bästa åren exporterades hundratusentals kräftor. År 1961 härjade en destruktiv kräftpest som utrotade stammen nästan helt. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.