Paasonen, Aladár

Paasonen, Aladár Antero (f. 11/12 1898 Budapest, d. 6/7 1974 Philadelphia, USA), militär, överste (1937). P. utexaminerades från den första kadettkursen i det självständiga Finland, studerade sedan vid franska krigshögskolan och gjorde en rekordsnabb fredstida karriär. Han tjänstgjorde på 1930-t. som militärattaché såväl i Moskva som i Berlin, blev 1937 äldre adjutant hos president Kallio, deltog hösten 1939 i förhandlingarna i Moskva och sändes under vinterkriget till Paris för att anskaffa krigsmateriel. Under fortsättningskriget var P. chef för underrättelsesektionen vid Högkvarteret, där han tillhörde den inre ringen av Mannerheims betrodda officerare. P. blev i ett tidigt skede övertygad om att Tyskland skulle förlora kriget och stärktes i denna uppfattning genom samtal med amiral Canaris, chefen för den tyska försvarsmaktens underrättelsetjänst. Då han framförde denna åsikt vid en hemlig sammankomst i riksdagen i februari 1943 - tio dagar efter Stalingrads fall - möttes han av så massiva protester, att han var tvungen att retirera vid ett nytt möte ett par dagar senare.

Efter kriget flyttade P. på marskalkens uppmaning utomlands och bistod denne vid författandet av hans memoarer i Schweiz 1948-51. Utom i sistnämnda land bodde P. med sin familj i Spanien, USA och Västtyskland, där han var anställd av amerikanska armén för att förhöra avhoppare från östblocket. Hans egna memoarer utkom 1974 under titeln Marsalkan tiedustelupäällikkönä ja hallituksen asiamiehenä. (A. Paasonen, Äänettömyyden toinen puoli, 1989)