Palmroth, Veli Gunnar Sigfrid (f. 16/9 1913 Kotka, d. 31/1 1965 Köpenhamn), diplomat, viceh. 1939. P. gick ambitiöst in för att göra karriär som utrikesministeriets ledande tjänsteman för utrikeshandeln på 1950-t. Han hade anställts vid ministeriet 1939 och de första åren varit stationerad i Bryssel, London och Madrid. Som ung diplomat fick P. ett vanskligt uppdrag; han var legationssekreterare i Madrid vid andra världskrigets slut, då Finland kallade hem sin ambassadör. Det blev P:s uppgift under ett halvår 1945 att slutföra "nedgraderingen" av de diplomatiska relationerna till Spanien. Regeringen ville emellertid inte helt avbryta relationerna ens till Francos regim, vilket krävdes på vänsterhåll i Finland.
P. var handelspolitiska avdelningens chef 1953-55 och känd som en hård förhandlare. Efter tre år som ambassadör i Warszawa (1955-58) anförtroddes han ambassadörsposten i Paris 1958. Detta inföll under den tid då president Kekkonen tog upp tanken på närmare personlig kontakt med president Charles de Gaulle. Ambassadören lade snart märke till att presidenten läste hans rapporter extra noga. Kalla kriget gick på högvarv med Berlinkrisen i fokus och notkrisens dramatiska vändningar i Finland, och P. fick i uppdrag och lyckades avstyra ett uttalande av Nato till stöd för Finland. Alltid var presidenten och ambassadören inte helt överens, vilket framgår av Juhani Suomis Kekkonen-biografi och presidentens dagböcker. P. behöll dock presidentens förtroende och utnämndes till ambassadör i Stockholm 1965, men avled i Köpenhamn på väg till sin nya stationeringsort.
P. var handelspolitiska avdelningens chef 1953-55 och känd som en hård förhandlare. Efter tre år som ambassadör i Warszawa (1955-58) anförtroddes han ambassadörsposten i Paris 1958. Detta inföll under den tid då president Kekkonen tog upp tanken på närmare personlig kontakt med president Charles de Gaulle. Ambassadören lade snart märke till att presidenten läste hans rapporter extra noga. Kalla kriget gick på högvarv med Berlinkrisen i fokus och notkrisens dramatiska vändningar i Finland, och P. fick i uppdrag och lyckades avstyra ett uttalande av Nato till stöd för Finland. Alltid var presidenten och ambassadören inte helt överens, vilket framgår av Juhani Suomis Kekkonen-biografi och presidentens dagböcker. P. behöll dock presidentens förtroende och utnämndes till ambassadör i Stockholm 1965, men avled i Köpenhamn på väg till sin nya stationeringsort.