Palo Tauno

Palo (t. 1932 Brännäs), Tauno Waldemar (f. 25/10 1908 Tavastehus, d. 24/5 1982 Hfrs), skådespelare. P. var en av sin tids populäraste skådespelare. Han uppträdde i över 300 roller på scenen och i 65 långfilmer. 1926 inledde han sin bana på Työväen näyttämö i Sörnäs och var 1932-73 engagerad vid Kansallisteatteri. Han spelade först i hjälte- och förste älskarroller, där han visade sin maskulina tjuskraft, och utvecklades sedan till en mångsidig karaktärsskådespelare med skapande fantasi och mänsklig humor.

P. inledde sin filmkarriär 1931 i filmen Jägarens brud (Jääkärin morsian). En av sina mest berömda lättsamma roller gjorde han i En vandrares vals (Kulkurin valssi, 1941), medan han kunde utveckla ett bredare register i Hella Wuolijokis och Edvin Laines Niskavuorifilmer. Tillsammans med Ansa Ikonen blev de arketypen för kärleksparet i finsk film. P. var som skådespelare kopplad till den s.k. studiotidens filmproduktioner, och då den nya vågen drabbade den finländska filmen avslutades hans karriär som filmskådespelare i Kassilas film Den eldröda duvan (Tulipunainen kyyhkynen, 1961). (T. P., Käsi sydämellä, 1969; T. Saarikoski, T. P., 1982; K. Laine, Herrasmieskulkuri: T. P. valkokankaalla, 1994) (Joachim Mickwitz)