Parikkala, kommun i Södra Karelen 60 km n.o. om Imatra, Södra Finlands region. Areal 593 km2, invånare 5 664 (2011).
Parikkala är beläget vid östgränsen kring den mångförgrenade sjön Simpelejärvi (största längd 30 km, bredd 6 km, utlopp till Ladoga). Området är en sjörik skogs- och bergstrakt, som avgränsas av Yttre och Inre Salpausselkä. Sjön har dragit till sig huvuddelen av bebyggelsen, bl.a. Partikkala kyrkby (ca 3 000 inv. 2004). Invid länsgränsen i n. utbreder sig vidsträckta mossmarker. Inom nordligaste delen av det nuvarande Parikkala ligger s. stranden av den stora gränssjön Pyhäjärvi, som är känd för sitt givande siklöjfiske. Närheten till Ladoga (40 km) påverkar klimatet och växtligheten i Parikkala.
Kommunen var tidigare känd för sin filtstövelindustri; landets första filtstövelfabrik grundades där 1908. I dag har Parikkala bl.a. en del metall- och träindustri; bland företag märks Karjalan konepaja Oy (mek. verkstad, gr. 1993, 30 anst. 2005) och Linapellava Oy (gr. 1995, 7 anst. 2005), som tillverkar isoleringsmedel av lin. Järnvägen Simpele-Parikkala öppnades för trafik 1947. Den ersatte förbindelsen över Elisenvaara, som avbrutits då den nya gränsen drogs 1944. En bana från Parikkala norrut byggdes 1962-67; den anslöts till Karelska banan vid Onkamo i Tohmajärvi. Riksvägarna 6 och 14 korsar varandra i Parikkala Bland sevärdheter märks ett mejerimuseum, invigt 1980.
Parikkala bildades efter Stolbovafreden 1617 av två kapell, som hörde till Kronoborgs ortodoxa församling. Vid gränsdragningen 1721 blev en del av det nuvarande Parikkala på ryska sidan. Från socknen avskildes sedermera Simpele och Saari, av vilka det sistnämnda var självständig kommun från 1928 till 2005, då det återförenades med Parikkala. Med Parikkala sammanslogs 2005 även Uukuniemi, som urspr. hörde till Viborgs län; denna kommun med drygt 6 000 invånare före andra världskriget förlorade 1944 största delen av sitt område (437,5 km2) till Sovjetunionen. Den 1813-17 uppförda träkyrkan (Ch. Bassi) tillbyggdes 1858-60. Saari har en tegelkyrka, uppförd 1933-34 (I. Launis), medan träkyrkan i Uukuniemi stod färdig 1793. (M. Vilska, Parikkalan historia, 2 bd, 1926-28, ny. uppl. 1952-69; J. Juvonen, Parikkalan historia, 1996; A. Neuvonen, Saaren kunta 1929-53, 1954; Uukuniemi, rajan halkoma pitäjä, 1956, 3:e uppl., 1999)
Parikkala är beläget vid östgränsen kring den mångförgrenade sjön Simpelejärvi (största längd 30 km, bredd 6 km, utlopp till Ladoga). Området är en sjörik skogs- och bergstrakt, som avgränsas av Yttre och Inre Salpausselkä. Sjön har dragit till sig huvuddelen av bebyggelsen, bl.a. Partikkala kyrkby (ca 3 000 inv. 2004). Invid länsgränsen i n. utbreder sig vidsträckta mossmarker. Inom nordligaste delen av det nuvarande Parikkala ligger s. stranden av den stora gränssjön Pyhäjärvi, som är känd för sitt givande siklöjfiske. Närheten till Ladoga (40 km) påverkar klimatet och växtligheten i Parikkala.
Kommunen var tidigare känd för sin filtstövelindustri; landets första filtstövelfabrik grundades där 1908. I dag har Parikkala bl.a. en del metall- och träindustri; bland företag märks Karjalan konepaja Oy (mek. verkstad, gr. 1993, 30 anst. 2005) och Linapellava Oy (gr. 1995, 7 anst. 2005), som tillverkar isoleringsmedel av lin. Järnvägen Simpele-Parikkala öppnades för trafik 1947. Den ersatte förbindelsen över Elisenvaara, som avbrutits då den nya gränsen drogs 1944. En bana från Parikkala norrut byggdes 1962-67; den anslöts till Karelska banan vid Onkamo i Tohmajärvi. Riksvägarna 6 och 14 korsar varandra i Parikkala Bland sevärdheter märks ett mejerimuseum, invigt 1980.
Parikkala bildades efter Stolbovafreden 1617 av två kapell, som hörde till Kronoborgs ortodoxa församling. Vid gränsdragningen 1721 blev en del av det nuvarande Parikkala på ryska sidan. Från socknen avskildes sedermera Simpele och Saari, av vilka det sistnämnda var självständig kommun från 1928 till 2005, då det återförenades med Parikkala. Med Parikkala sammanslogs 2005 även Uukuniemi, som urspr. hörde till Viborgs län; denna kommun med drygt 6 000 invånare före andra världskriget förlorade 1944 största delen av sitt område (437,5 km2) till Sovjetunionen. Den 1813-17 uppförda träkyrkan (Ch. Bassi) tillbyggdes 1858-60. Saari har en tegelkyrka, uppförd 1933-34 (I. Launis), medan träkyrkan i Uukuniemi stod färdig 1793. (M. Vilska, Parikkalan historia, 2 bd, 1926-28, ny. uppl. 1952-69; J. Juvonen, Parikkalan historia, 1996; A. Neuvonen, Saaren kunta 1929-53, 1954; Uukuniemi, rajan halkoma pitäjä, 1956, 3:e uppl., 1999)
Parikkala. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Parikkala kommuns nya vapen, skapat av Seppo Siitonen, togs i bruk 2005. Det svarta partiet symboliserar ortens historiska position som gränsland mellan Sverige, Finland och Ryssland. De tre röda korsen syftar på föreningen av det gamla Parikkala, Saari och Uukuniemi. Bildkälla: Finl. kommunförbund.