Pello, kommun i v. Lappland 100 km n.v. om Rovaniemi. Areal 1 738 km2, invånare 3 912 (2011).
Pello är ett storkuperat område med Torne älv som gräns i v., beläget till största delen n. om polcirkeln. Särskilt i s.o. är det splittrat av vattendrag och stora sjöar. I n. reser sig bergen till 250-350 m höjd ö.h. Järnvägen utmed älven slutade tidigare vid Kaulinranta i Övertorneå, men drogs 1964 fram till Pello kyrkby (2 500 inv. 2000), återuppbyggd efter Lapplandskriget 1944 och idag ett centrum för gränshandeln. En bro över älven till Sverige invigdes 1971 vid kyrkbyn (längd 240 m).
I kommunen arbetar förutom sågar och snickerier bl.a. Pellopuu Oy (gr. 1955, 35 anst. 2003), som tillverkar stockhus av Lapplands rödfura både för hemlandet och export. Bland sevärdheter märks skidlöparen Eero Mäntyrantas museum (gr. 2000) och en staty (E. Seppänen, 1997) över den i Pello hemmahörande idrottsmannen.
Pello, som till 1949 kallades Turtola efter en av dess byar, bildades 1820 som kapell av de delar av Övertorneå socken, som låg ö. om Torne älv, och avskildes 1867 från finska Övertorneå till självständig kommun. En träkyrka, uppförd 1815-18 och nedbränd under Lapplandskriget 1944, ersattes 1953 med tegelkyrkor i Pello och Turtola byar. (H. Leinonen, Turtola-P.: pitäjänkirja, 1958; E. Aska, Turtola: Tornionlaakson helmi, 2004)
Pello är ett storkuperat område med Torne älv som gräns i v., beläget till största delen n. om polcirkeln. Särskilt i s.o. är det splittrat av vattendrag och stora sjöar. I n. reser sig bergen till 250-350 m höjd ö.h. Järnvägen utmed älven slutade tidigare vid Kaulinranta i Övertorneå, men drogs 1964 fram till Pello kyrkby (2 500 inv. 2000), återuppbyggd efter Lapplandskriget 1944 och idag ett centrum för gränshandeln. En bro över älven till Sverige invigdes 1971 vid kyrkbyn (längd 240 m).
I kommunen arbetar förutom sågar och snickerier bl.a. Pellopuu Oy (gr. 1955, 35 anst. 2003), som tillverkar stockhus av Lapplands rödfura både för hemlandet och export. Bland sevärdheter märks skidlöparen Eero Mäntyrantas museum (gr. 2000) och en staty (E. Seppänen, 1997) över den i Pello hemmahörande idrottsmannen.
Pello, som till 1949 kallades Turtola efter en av dess byar, bildades 1820 som kapell av de delar av Övertorneå socken, som låg ö. om Torne älv, och avskildes 1867 från finska Övertorneå till självständig kommun. En träkyrka, uppförd 1815-18 och nedbränd under Lapplandskriget 1944, ersattes 1953 med tegelkyrkor i Pello och Turtola byar. (H. Leinonen, Turtola-P.: pitäjänkirja, 1958; E. Aska, Turtola: Tornionlaakson helmi, 2004)
Pello förekom första gången i skrift på Olaus Magnus karta över Nordkalotten från 1518-19, då i formen "Pele". På kartan återges orten som en rik handelsplats. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.