Perho, kommun i Mellersta Österbotten 100 km s.o. om Karleby, Sydvästra och Inre Finlands region. Areal 748 km2, invånare 2 910 (2011).
Perho sänker sig svagt från den stora vattendelaren (Suomenselkä) mot det österbottniska kustlandet i v. Genom kommunen rinner Perho å (längd 160 km), som börjar vid sjön Kuusjärvi invid gränsen till Kivijärvi kommun och utfaller i havet n. om Karleby. Ån flyter ställvis genom obebodda trakter och kantas ställvis av bebyggelse, bl.a. Perho kyrkby (930 inv. 2000). S. Finlands största vildmarksområden finns i n. Perho., där Salamajärvi nationalpark inrättades 1982 (62 km2, delvis i Kivijärvi och Kinnula). Nationalparken är framför allt känd för sin mångsidiga myrnatur och sin ödemarksfauna, men har även urskogar, som bevarats i naturligt tillstånd, och lugna skogssjöar. Den ödsliga vildmarksnaturens skönhet i kommunen besjöngs redan av Runeberg (dikten "Graven i Perho"). Kommunens största privata arbetsgivare är Jettakoncernen, som har 120 anställda (2010) och består av sågen och träförädlingsföretaget Jet-puu Oy (gr. 1976) och hustillverkaren Jetta-Talo Oy (gr. 1981).
Perho blev kapell under Vetil 1865 och bildade egen församling 1879; träkyrka, uppförd 1902-03 (W. Thome). Under 1808-09 års krig utkämpades en strid nära kyrkbyn (7/7 1808). I de djupa skogarna levde stora rovdjur intill sen tid; den sista björnen i Perho nedlades på 1870-talet. Svedjebruk bedrevs ännu i slutet av 1800-talet. (O.W. Kankaanranta, Ylivetelin kappelin historia, 1909; P. Virrankoski, Kokkolan pitäjän yläosan historia, 1961; E. Tuomaala, Erämaa ja alttari, 1980; H. Junnila, Perhonjokilaakson historia, 1987)
Perho sänker sig svagt från den stora vattendelaren (Suomenselkä) mot det österbottniska kustlandet i v. Genom kommunen rinner Perho å (längd 160 km), som börjar vid sjön Kuusjärvi invid gränsen till Kivijärvi kommun och utfaller i havet n. om Karleby. Ån flyter ställvis genom obebodda trakter och kantas ställvis av bebyggelse, bl.a. Perho kyrkby (930 inv. 2000). S. Finlands största vildmarksområden finns i n. Perho., där Salamajärvi nationalpark inrättades 1982 (62 km2, delvis i Kivijärvi och Kinnula). Nationalparken är framför allt känd för sin mångsidiga myrnatur och sin ödemarksfauna, men har även urskogar, som bevarats i naturligt tillstånd, och lugna skogssjöar. Den ödsliga vildmarksnaturens skönhet i kommunen besjöngs redan av Runeberg (dikten "Graven i Perho"). Kommunens största privata arbetsgivare är Jettakoncernen, som har 120 anställda (2010) och består av sågen och träförädlingsföretaget Jet-puu Oy (gr. 1976) och hustillverkaren Jetta-Talo Oy (gr. 1981).
Perho blev kapell under Vetil 1865 och bildade egen församling 1879; träkyrka, uppförd 1902-03 (W. Thome). Under 1808-09 års krig utkämpades en strid nära kyrkbyn (7/7 1808). I de djupa skogarna levde stora rovdjur intill sen tid; den sista björnen i Perho nedlades på 1870-talet. Svedjebruk bedrevs ännu i slutet av 1800-talet. (O.W. Kankaanranta, Ylivetelin kappelin historia, 1909; P. Virrankoski, Kokkolan pitäjän yläosan historia, 1961; E. Tuomaala, Erämaa ja alttari, 1980; H. Junnila, Perhonjokilaakson historia, 1987)
Perho omtalas i skrift första gången 1583, då i formen Perhw och som namnet på en by. Först senare började namnet syfta på hela socknen. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.