Pöysti, Lasse Erik (f. 24/1 1927 Sordavala), skådespelare, teaterchef och regissör, konstnärsprofessor 1971-74, far till Erik P. Han var skådespelare vid Svenska teatern 1942-44, vid Kansallisteatteri 1944-52, Intimiteatteri 1952-55, Lilla teatern 1956-74, Tv-teatern 1963-68, chef för Lilla teatern 1967-74 tillsammans med Birgitta Ulfsson, chef för Tampereen työväen teatteri (TTT) 1974-81 och för Dramaten i Stockholm 1981-85. P. var 1951-58 regissör vid Oy Fennada Filmi. Han gifte sig 1952 med Birgitta Ulfsson men är sedermera skild.
P. är en av landets främsta skådespelare, i besittning av en osviklig intuition och karisma på scenen, försedd med en enorm arbetskapacitet och mångsidighet som har bidragit till hans suveräna insats inte bara som skådespelare, utan också som teaterchef, regissör och författare. Han inledde sin bana som 14-åring som den av hela folket älskade Suominens Olli (Ikonen, Ansa), som under krigsåren 1941-45 kunde ses i fem filmer. I ett kritiskt skede av livet, då P. bl.a. med växlande framgång prövade på yrket som filmregissör, upptäcktes han av Vivica Bandler som knöt honom till Lilla teatern. Där blev han så småningom tillsammans med Birgitta Ulfsson teaterns bärande kraft och publikmagnet. P. spelade med i det mesta, från avantgardeteater och farser till komedier och revyer. Tillsammans bildade Pöysti och Ulfsson ett oslagbart par på scenen och "bisselasse"-numren i främst Bez´ revyer blev något som publiken älskade och väntade sig gång på gång. P:s tragiskt blickande elefant i Bengt Ahlfors Jorden runt på åttio dagar blev en legend och Mumintrollet tog Sverige och Norge med storm.
Det är inte vanligt att en publicitetsomsvärmad tonåring som P. sedermera utvecklas till en strålande karaktärsskådespelare, men för honom blev de legendariska karaktärstolkningarna många. Nämnas kan Erik XIV och Gustav III (Tv-teatern), pastor Morell i Shaws Candida (Lilla teatern 1973-74), Gert i Mäster Olof på Tampereen työväen teatteri (TTT) 1976, Galilei på Helsingfors stadsteater 1987 och Lear på TTT 1988.
P. har också visat sig vara en skicklig skribent. Hans på finska skrivna och till svenska översatta memoarer Lasses läroår (1990), Fot mot jord (1991) och I lånta kläder (1992) är lättsamma och lättlästa, men också insiktsfulla och kunskapsspäckade. Hans personkaraktäristik av människor i teatervärlden är både träffande och roliga. Ibland blir han besk och ironisk (som då han skildrar sina absurda år som chef på Dramaten), men aldrig småsint elak.
Efter att Asko Sarkola började som chef för Helsingfors stadsteater har P. fått flera uppdrag där. Året 2005 medverkade Pöysti i två pjäser, Ahlfors Den sista cigarren och i Kvartetten tillsammans med Kyllikki Forssell, Pentti Siimes och Ritva Valkama. Pjäsen hade då gått i tre år och blivit något av en folkrörelse. Erhöll professors titel 1994. (Margita Andergård)
P. är en av landets främsta skådespelare, i besittning av en osviklig intuition och karisma på scenen, försedd med en enorm arbetskapacitet och mångsidighet som har bidragit till hans suveräna insats inte bara som skådespelare, utan också som teaterchef, regissör och författare. Han inledde sin bana som 14-åring som den av hela folket älskade Suominens Olli (Ikonen, Ansa), som under krigsåren 1941-45 kunde ses i fem filmer. I ett kritiskt skede av livet, då P. bl.a. med växlande framgång prövade på yrket som filmregissör, upptäcktes han av Vivica Bandler som knöt honom till Lilla teatern. Där blev han så småningom tillsammans med Birgitta Ulfsson teaterns bärande kraft och publikmagnet. P. spelade med i det mesta, från avantgardeteater och farser till komedier och revyer. Tillsammans bildade Pöysti och Ulfsson ett oslagbart par på scenen och "bisselasse"-numren i främst Bez´ revyer blev något som publiken älskade och väntade sig gång på gång. P:s tragiskt blickande elefant i Bengt Ahlfors Jorden runt på åttio dagar blev en legend och Mumintrollet tog Sverige och Norge med storm.
Det är inte vanligt att en publicitetsomsvärmad tonåring som P. sedermera utvecklas till en strålande karaktärsskådespelare, men för honom blev de legendariska karaktärstolkningarna många. Nämnas kan Erik XIV och Gustav III (Tv-teatern), pastor Morell i Shaws Candida (Lilla teatern 1973-74), Gert i Mäster Olof på Tampereen työväen teatteri (TTT) 1976, Galilei på Helsingfors stadsteater 1987 och Lear på TTT 1988.
P. har också visat sig vara en skicklig skribent. Hans på finska skrivna och till svenska översatta memoarer Lasses läroår (1990), Fot mot jord (1991) och I lånta kläder (1992) är lättsamma och lättlästa, men också insiktsfulla och kunskapsspäckade. Hans personkaraktäristik av människor i teatervärlden är både träffande och roliga. Ibland blir han besk och ironisk (som då han skildrar sina absurda år som chef på Dramaten), men aldrig småsint elak.
Efter att Asko Sarkola började som chef för Helsingfors stadsteater har P. fått flera uppdrag där. Året 2005 medverkade Pöysti i två pjäser, Ahlfors Den sista cigarren och i Kvartetten tillsammans med Kyllikki Forssell, Pentti Siimes och Ritva Valkama. Pjäsen hade då gått i tre år och blivit något av en folkrörelse. Erhöll professors titel 1994. (Margita Andergård)
Pöysti, Lasse. Har under sin långa karriär utvecklats från populär barnstjärna till upp-skattad karaktärsskådespelare. Foto: Svenska teaterns arkiv, N. v. Weissenberg.