pornografi. Sexuellt upphetsande framställningar i ord och bild är i hög grad en produkt av 1900-t. Eftersom dessa tack vare fotograferingskonsten och filmen blev tillgängliga för allt bredare lager uppstod ett samhälleligt behov av att motarbeta och reglera detta flöde. I Finland fastställde lagen angående undertryckande av osedliga publikationers spridning från 1927 högst sex månaders fängelse för den som sålde, spridde eller ställde ut p., i lagen definierad som "alster, som sårar tukt eller anständighet". Varan kunde beslagtas genom beslut av justitieministeriet och den ekonomiska fördelen förklaras förverkad till staten genom domstolsbeslut. För att åstadkomma en striktare efterlevnad av lagens bokstav tillsattes 1957 en särskild nämnd för övervakning av osedliga publikationer, som utsågs för tre år i sänder av statsrådet.
P. var fr.o.m. 1950-t. föremål för en tidvis intensiv debatt, där konservativa och kyrkliga kretsar sökte förmå samhället att ingripa mot p. I slutet av nämnda decennium väckte justitiekansler Olavi Honka uppmärksamhet genom sina ingripanden mot norrmannen Agnar Mykles romaner Sången om den röda rubinen och Lasso kring fru Luna i finsk översättning. Av partierna gjorde särskilt Finlands kristliga förbund kampen mot p. till sin, flera av dess politiker tvingade justitieministeriet att ta ställning till s.k. porrpaket, samlingar av tidskrifter och litteratur som enligt deras uppfattning innehöll lagstridigt material. I takt med att pornografiindustrin expanderade och distributionskanalerna för p. ökade på 1980- o. 90-t. mattades dock denna verksamhet av, vilket även berodde på att den allmänna inställningen till företeelsen hade blivit liberalare. Å andra sidan uppstod en feministisk opinion som hävdar att p. är kvinnoförnedrande och därför bör undertryckas.
Förbudet mot p. i tryck upphävdes formellt först vid ingången av 1999, då lagen angående osedliga publikationers spridning upphävdes genom en särskild året innan stiftad lag. Vid denna tid mildrades även censuren för vuxna gällande bilder eller bildupptagningar, medan tillverkning och spridning av barn- och våldspornografi samt innehav av barnpornografi fortfarande är straffbart enligt strafflagen. (Jokapäiväinen pornomme, red. K. Nikunen/S. Paasonen/L. Saarenmaa, 2005)
P. var fr.o.m. 1950-t. föremål för en tidvis intensiv debatt, där konservativa och kyrkliga kretsar sökte förmå samhället att ingripa mot p. I slutet av nämnda decennium väckte justitiekansler Olavi Honka uppmärksamhet genom sina ingripanden mot norrmannen Agnar Mykles romaner Sången om den röda rubinen och Lasso kring fru Luna i finsk översättning. Av partierna gjorde särskilt Finlands kristliga förbund kampen mot p. till sin, flera av dess politiker tvingade justitieministeriet att ta ställning till s.k. porrpaket, samlingar av tidskrifter och litteratur som enligt deras uppfattning innehöll lagstridigt material. I takt med att pornografiindustrin expanderade och distributionskanalerna för p. ökade på 1980- o. 90-t. mattades dock denna verksamhet av, vilket även berodde på att den allmänna inställningen till företeelsen hade blivit liberalare. Å andra sidan uppstod en feministisk opinion som hävdar att p. är kvinnoförnedrande och därför bör undertryckas.
Förbudet mot p. i tryck upphävdes formellt först vid ingången av 1999, då lagen angående osedliga publikationers spridning upphävdes genom en särskild året innan stiftad lag. Vid denna tid mildrades även censuren för vuxna gällande bilder eller bildupptagningar, medan tillverkning och spridning av barn- och våldspornografi samt innehav av barnpornografi fortfarande är straffbart enligt strafflagen. (Jokapäiväinen pornomme, red. K. Nikunen/S. Paasonen/L. Saarenmaa, 2005)
pornografi. Herrtidningen Jallu är den som har utkommit längst - sedan 1958, till en början med tidskriftsförlaget Lehtimiehet Oy som utgivare. Under dess första decennium kunde det hända att myndigheterna konfiskerade upplagan. Foto: Jallu 1969.