potatis. Denna växt härstammar ursprungligen från Anderna och infördes till Europa under senare hälften av 1500-talet; i Finland blev den allmän först på 1800-talet. Potatisen ersatte rovor, som förmodligen hade odlats redan under förhistorisk tid, och kålrötter, som började användas först under medeltiden. Tidigast odlades potatis troligtvis i Fagervik i Ingå på 1730-talet, dit den kommit med inflyttade sachsiska smeder. Samtidigt omtalas odling även i Åbotrakten. Då soldaterna vände hem från pommerska kriget (1757-62), bidrog de till potatisens spridning. På 1750-talet är potatisodling känd bl.a. från Pöytyä. Ännu vid följande sekelskifte var växten dock nästan okänd i landets avlägsnaste delar, där potatisodlingen slog igenom först ungefär ett halvt århundrade senare. Kronan hade redan på 1740-talet infört sättpotatis till landet. Bland enskilda personer, som arbetade för att göra potatisen känd, märks särskilt kapellanen i Asikkala Axel Laurell (d. 1790), som även utgav en skrift i ämnet, Kort beskrifning om potatoes eller jordpärons plantering (1773, utk. även på fi.). I Borgåtrakten spreds kunskap om potatis av ägaren till Stensböle gård.
Senare, kring 1800, kom Finska hushållningssällskapet att i avgörande grad bidra till potatisodlingens genombrott. Sällskapets instruktörer lärde ut odlingssättet och tillhandahöll ofta gratis sättpotatis. Prisbelöningar delades ut för att öka intresset för den nya växten (sista gången ca 1836), som till en början på sina håll hade mötts av en djup misstro. Insikten om att potatis kunde användas vid brännvinsbränning bidrog i hög grad till att undanröja den negativa inställningen.
Potatis intog under senare delen av 1800-talet en viktig plats på den snabbt växande obesuttna befolkningens matsedel. Sedan industrialiseringen inletts på 1870-talet, kom potatis. att få en liknande betydelse för industriarbetarna. Kokning är det ursprungliga och fortfarande vanligaste sättet att tillaga potatis. Den har även blivit en viktig industriell råvara. Pommes frites spreds först efter andra världskriget genom restaurangernas förmedling, och i slutet av 1960-talet inleddes tillverkning av potatischips (Chips Abp). Bland inhemska potatissnacksmärken kan nämnas Taffel, vars produktion 2005 till största delen var inhemsk.
2005 odlades potatis på en areal av totalt 28 781 ha, varav matpotatis på 11 231 ha. Det fanns 732 specialiserade odlare med en lagerkapacitet på över 40 ton. Österbotten stod för nästan hälften av matpotatisodlingen; i Svenska Österbotten fanns landets största sammanhängande potatisodlingsområde, d.v.s. Kristinestad med Lappfjärd. Av den tidiga potatisen, odlad på totalt ca 850 ha, producerades 73 % i Egentliga Finland. Matpotatis för industrin producerades huvudsakligen i Österbotten med 67,7 % av arealen på 3 935 ha, men även Satakunta med sin andel på ca 8 % är värt att notera. Stärkelsepotatisodlingen hade två huvudområden, Satakunta med ca 40 % och Södra Österbotten med 46 % av den totala stärkelsepotatisarealen på drygt 8 000 ha. Produktionen av utsädespotatis hade sin tyngdpunkt i Norra Österbotten (Tyrnävä) där ca 80 % av den s.k. certifierade utsädespotatisen odlades. Medelskörden för potatis i hela landet var 2004 22 700 kg/ha. Årskonsumtionen uppgick till uppskattningsvis 60 kg per finländare.
Potatisforskningsinstitutet (Perunantutkimuslaitos PETLA, gr. 1983), beläget i Lammi, inriktar sig på forskning, informationsförmedling och service. Målet är bl.a. att ge potatisodlarna information om t.ex. potatisproduktionens förutsättningar i EU. Olika potatissorters odlings- och behandlingsteknik, växtskydd samt odlingsrelaterad teknologi m.m. undersöks även av institutet. (M. Kerkkonen, Perunanviljelyksen alkutaipaleelta Suomessa, Hämeenmaa 4, 1934) (Tom Simonsen)
Senare, kring 1800, kom Finska hushållningssällskapet att i avgörande grad bidra till potatisodlingens genombrott. Sällskapets instruktörer lärde ut odlingssättet och tillhandahöll ofta gratis sättpotatis. Prisbelöningar delades ut för att öka intresset för den nya växten (sista gången ca 1836), som till en början på sina håll hade mötts av en djup misstro. Insikten om att potatis kunde användas vid brännvinsbränning bidrog i hög grad till att undanröja den negativa inställningen.
Potatis intog under senare delen av 1800-talet en viktig plats på den snabbt växande obesuttna befolkningens matsedel. Sedan industrialiseringen inletts på 1870-talet, kom potatis. att få en liknande betydelse för industriarbetarna. Kokning är det ursprungliga och fortfarande vanligaste sättet att tillaga potatis. Den har även blivit en viktig industriell råvara. Pommes frites spreds först efter andra världskriget genom restaurangernas förmedling, och i slutet av 1960-talet inleddes tillverkning av potatischips (Chips Abp). Bland inhemska potatissnacksmärken kan nämnas Taffel, vars produktion 2005 till största delen var inhemsk.
2005 odlades potatis på en areal av totalt 28 781 ha, varav matpotatis på 11 231 ha. Det fanns 732 specialiserade odlare med en lagerkapacitet på över 40 ton. Österbotten stod för nästan hälften av matpotatisodlingen; i Svenska Österbotten fanns landets största sammanhängande potatisodlingsområde, d.v.s. Kristinestad med Lappfjärd. Av den tidiga potatisen, odlad på totalt ca 850 ha, producerades 73 % i Egentliga Finland. Matpotatis för industrin producerades huvudsakligen i Österbotten med 67,7 % av arealen på 3 935 ha, men även Satakunta med sin andel på ca 8 % är värt att notera. Stärkelsepotatisodlingen hade två huvudområden, Satakunta med ca 40 % och Södra Österbotten med 46 % av den totala stärkelsepotatisarealen på drygt 8 000 ha. Produktionen av utsädespotatis hade sin tyngdpunkt i Norra Österbotten (Tyrnävä) där ca 80 % av den s.k. certifierade utsädespotatisen odlades. Medelskörden för potatis i hela landet var 2004 22 700 kg/ha. Årskonsumtionen uppgick till uppskattningsvis 60 kg per finländare.
Potatisforskningsinstitutet (Perunantutkimuslaitos PETLA, gr. 1983), beläget i Lammi, inriktar sig på forskning, informationsförmedling och service. Målet är bl.a. att ge potatisodlarna information om t.ex. potatisproduktionens förutsättningar i EU. Olika potatissorters odlings- och behandlingsteknik, växtskydd samt odlingsrelaterad teknologi m.m. undersöks även av institutet. (M. Kerkkonen, Perunanviljelyksen alkutaipaleelta Suomessa, Hämeenmaa 4, 1934) (Tom Simonsen)
Potatissättning i Jalasjärvi 1939. Foto: Museiverket.
Potatisskörden, milj. kg. År 2006 uppgick skörden till 576 miljoner kilo. Följande år steg den till 702 miljoner kilo och därpå följande år, 2008, uppgick skörden till 684 miljoner kilo. Diagram: Magdalena Lindberg.