professorer. Professorerna vid universitet och högskolor utnämndes tidigare av republikens president, men sedan 1998, då en ny universitetslag trädde i kraft, är detta en angelägenhet för universiteten. Vid de två privata universiteten i Åbo utnämndes professorerna av kanslern, efter förstatligandet av presidenten. Professorerna vid statsuniversitet (Kungliga, sedan Kejserliga Akademien i Åbo, sedan Kejserliga universitetet i Finland, nuv. Helsingfors universitet) åtnjöt tidigare prästestånds privilegier och universitetet hade från 1863 rätt att utse två representanter till prästeståndet vid lantdagarna. Professorerna hade som konsistoriemedlemmar domarestatus vid rättegång (hovrätten som första rättsinstans) till 1990; dessa rättigheter gällde inte p. vid andra universitet eller högskolor.
Extraordinarie p. (inte tillhörande konsistorium) utnämndes fr.o.m. 1830, personliga extraordinarie p. i modern tid sedan 1854. Universitetsadjunkterna (adjunkt) fick på 1950-t. namnet biträdande p. och tjänsterna förändrades till biträdande professurer på 1960-t. Dessa tjänster ombildades 1998 till professurer. Inom högskoleväsendet arbetar ordinarie p. och extraordinarie p., som kan vara innehavare av fasta eller personella professurer. Tidsbundna professurer började inrättas på 1990-t. Vid Tekniska högskolan finns professurer sedan 1908. Helsingfors handelshögskolas verksamhet utvecklades först på 1920-t. till professurnivå. Åbo Akademi (gr. 1918) hade till en början ett tiotal professurer. Det 1920 grundade finskspråkiga Åbo universitet hade då verksamheten inleddes 1922 ungefär lika många p. som Åbo Akademi. Svenska handelshögskolan i Hfrs har haft professurer sedan mitten av 1930-t., Jyväskylä pedagogiska högskola sedan slutet av 1930-t.
Professorerna ägde sedan gammalt och enligt 1923 års statuter (allt för Helsingfors universitet) ansvar för sin lärostols undervisning och tentamina samt att ge akademiska vitsord. Fr.o.m. 1950-t. överfördes en stor del av dessa uppgifter till annan lägre undervisningspersonal dock under professorns ansvar. Institutionsprefekterna var alltid p., ofta institutionens enda professor. Till professorernas undervisningsskyldigheter har alltid hört att hålla offentliga katederföreläsningar, dessutom under 1600- o. 1700-t. privata kollegier (mot betalning) och isynnerhet från början av 1900-t. seminarier samt att meddela enskild undervisning i form av handledning och tentamina. Professorerna skriver vidare utlåtanden om pro gradu-, licentiat- och doktorsavhandlingar, fungerar som sakkunniga vid docent- och professorsutnämningar, ofta även vid andra inhemska och utländska universitet. Professorerna (i huvudsak) bildar de vetenskapliga akademierna och leder de vetenskapliga samfunden med deras tidskrifter och symposier.
I Finland har professorerna sedan 1800-t. spelat en alldeles central roll i det statliga livet som lantdagsmän, senatorer, ministrar, statsministrar, presidentelektorer, tidigare även som sändebud och en mängd andra uppgifter. Professorerna ägde rätt att delta i konsistoriets och fakultetens sammanträden samt omhänderta mångahanda uppgifter som sakkunniga inom och utom universitetet. Bland professorerna valdes nationsinspektorerna (så även nu för det mesta).
Fackorganisationen Professorsförbundet (Professoriliitto), som tillkom 1969 under studentrevoltens dagar, hör sedan 1974 till Akava. Förbundet hade 2006 ca 2 200 medlemmar, varav ca 20 % kvinnor, vilket är den högsta andelen i EU. Professor är även ämbetstitel för chefer, avdelningsföreståndare och ledande forskare vid vissa fristående forskningsinstitutioner, så som Folkhälsoinstitutet, Geodetiska institutet, Havsforskningsinstitutet, Meteorologiska institutet m.fl. Denna titel tillkommer vidare riksarkivarien och överbibliotekarien vid Helsingfors universitetsbibliotek. Vid Finlands Akademi arbetar akademiprofessorer, medan ÿkonstnärsprofessorer utnämns av centralkommissionen för konst.
P. kan dessutom vara en hederstitel, som republikens president utdelar åt personer som utmärkt sig inom vetenskap, musik och konst (titlar).(M. Klinge, P., 1989; M. Kallioinen, Professoriliitto 1969-1999, 1999) (Matti Klinge)
Extraordinarie p. (inte tillhörande konsistorium) utnämndes fr.o.m. 1830, personliga extraordinarie p. i modern tid sedan 1854. Universitetsadjunkterna (adjunkt) fick på 1950-t. namnet biträdande p. och tjänsterna förändrades till biträdande professurer på 1960-t. Dessa tjänster ombildades 1998 till professurer. Inom högskoleväsendet arbetar ordinarie p. och extraordinarie p., som kan vara innehavare av fasta eller personella professurer. Tidsbundna professurer började inrättas på 1990-t. Vid Tekniska högskolan finns professurer sedan 1908. Helsingfors handelshögskolas verksamhet utvecklades först på 1920-t. till professurnivå. Åbo Akademi (gr. 1918) hade till en början ett tiotal professurer. Det 1920 grundade finskspråkiga Åbo universitet hade då verksamheten inleddes 1922 ungefär lika många p. som Åbo Akademi. Svenska handelshögskolan i Hfrs har haft professurer sedan mitten av 1930-t., Jyväskylä pedagogiska högskola sedan slutet av 1930-t.
Professorerna ägde sedan gammalt och enligt 1923 års statuter (allt för Helsingfors universitet) ansvar för sin lärostols undervisning och tentamina samt att ge akademiska vitsord. Fr.o.m. 1950-t. överfördes en stor del av dessa uppgifter till annan lägre undervisningspersonal dock under professorns ansvar. Institutionsprefekterna var alltid p., ofta institutionens enda professor. Till professorernas undervisningsskyldigheter har alltid hört att hålla offentliga katederföreläsningar, dessutom under 1600- o. 1700-t. privata kollegier (mot betalning) och isynnerhet från början av 1900-t. seminarier samt att meddela enskild undervisning i form av handledning och tentamina. Professorerna skriver vidare utlåtanden om pro gradu-, licentiat- och doktorsavhandlingar, fungerar som sakkunniga vid docent- och professorsutnämningar, ofta även vid andra inhemska och utländska universitet. Professorerna (i huvudsak) bildar de vetenskapliga akademierna och leder de vetenskapliga samfunden med deras tidskrifter och symposier.
I Finland har professorerna sedan 1800-t. spelat en alldeles central roll i det statliga livet som lantdagsmän, senatorer, ministrar, statsministrar, presidentelektorer, tidigare även som sändebud och en mängd andra uppgifter. Professorerna ägde rätt att delta i konsistoriets och fakultetens sammanträden samt omhänderta mångahanda uppgifter som sakkunniga inom och utom universitetet. Bland professorerna valdes nationsinspektorerna (så även nu för det mesta).
Fackorganisationen Professorsförbundet (Professoriliitto), som tillkom 1969 under studentrevoltens dagar, hör sedan 1974 till Akava. Förbundet hade 2006 ca 2 200 medlemmar, varav ca 20 % kvinnor, vilket är den högsta andelen i EU. Professor är även ämbetstitel för chefer, avdelningsföreståndare och ledande forskare vid vissa fristående forskningsinstitutioner, så som Folkhälsoinstitutet, Geodetiska institutet, Havsforskningsinstitutet, Meteorologiska institutet m.fl. Denna titel tillkommer vidare riksarkivarien och överbibliotekarien vid Helsingfors universitetsbibliotek. Vid Finlands Akademi arbetar akademiprofessorer, medan ÿkonstnärsprofessorer utnämns av centralkommissionen för konst.
P. kan dessutom vara en hederstitel, som republikens president utdelar åt personer som utmärkt sig inom vetenskap, musik och konst (titlar).(M. Klinge, P., 1989; M. Kallioinen, Professoriliitto 1969-1999, 1999) (Matti Klinge)