Punkaharju, kommun i Södra Savolax 30 km s.o. om Nyslott, Östra Finlands region. Areal 471 km2, invånare 3 715 (2011).
Punkaharju omfattar en karg, av sjöar splittrad skogsbygd kring Punkaharjuåsen, vars ryktbarhet utgör grundvalen för en blomstrande turistnäring. F.ö. finns i kommunen en del träindustri; bl.a. i kyrkbyn Punkasalmi (1 600 inv. 2000) en fanerfabrik (gr. 1963, ägd av Finnforest Oyj, 460 anst. 2003). På åsen uppfördes 1903-06 landets första tuberkulossanatorium, Takaharju (O. Tarjanne), som 1940-64 var militärsanatorium och därefter har tjänstgjort som rehabiliteringsanstalt. Anstalten går sedan 2003 under namnet Kruunupuisto och sysselsätter ca 210 personer. Bland sevärdheter kan nämnas det underjordiska konstcentret Retretti (1983), som omfattar totalt ca 5 700 m2, av vilket 3 700 m2 är beläget under mark. Konstcentret har en konsertsal för 800 personer. Där finns också Finlands skogsmuseum Lusto, som bildar en mångsidig helhet i form av en berättelse om växelverkan mellan människan och skogen under årtusenden. Byggnadskomplexet är byggt 1994 och ritat av Rainer Mahlamäki.
Punkaharju utbröts 1924 från Kerimäki till självständig kommun och bildade egen församling två år tidigare; träkyrka, uppförd 1923 (R. Rosengren). Punkaharju erhöll ett betydande areal- och befolkningstillskott 1973, då Säminge kommun delades mellan Punkaharju och Nyslott. (V.V. Rantala, Punkaharjun kunta vuosina 1924-48, 1949; Vanhan Kerimäen historia, 3 bd, 1990-93)
Punkaharju omfattar en karg, av sjöar splittrad skogsbygd kring Punkaharjuåsen, vars ryktbarhet utgör grundvalen för en blomstrande turistnäring. F.ö. finns i kommunen en del träindustri; bl.a. i kyrkbyn Punkasalmi (1 600 inv. 2000) en fanerfabrik (gr. 1963, ägd av Finnforest Oyj, 460 anst. 2003). På åsen uppfördes 1903-06 landets första tuberkulossanatorium, Takaharju (O. Tarjanne), som 1940-64 var militärsanatorium och därefter har tjänstgjort som rehabiliteringsanstalt. Anstalten går sedan 2003 under namnet Kruunupuisto och sysselsätter ca 210 personer. Bland sevärdheter kan nämnas det underjordiska konstcentret Retretti (1983), som omfattar totalt ca 5 700 m2, av vilket 3 700 m2 är beläget under mark. Konstcentret har en konsertsal för 800 personer. Där finns också Finlands skogsmuseum Lusto, som bildar en mångsidig helhet i form av en berättelse om växelverkan mellan människan och skogen under årtusenden. Byggnadskomplexet är byggt 1994 och ritat av Rainer Mahlamäki.
Punkaharju utbröts 1924 från Kerimäki till självständig kommun och bildade egen församling två år tidigare; träkyrka, uppförd 1923 (R. Rosengren). Punkaharju erhöll ett betydande areal- och befolkningstillskott 1973, då Säminge kommun delades mellan Punkaharju och Nyslott. (V.V. Rantala, Punkaharjun kunta vuosina 1924-48, 1949; Vanhan Kerimäen historia, 3 bd, 1990-93)
Punkaharju anses ha fått sitt namn efter en fångstman som troligtvis hette Punka, Punga eller Punkanen. Namnet lydde till en början Pungaharju, som senare ersattes av den nuvarande namnformen. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Punkaharju är ett av Finlands nationallandskap. Zachris Topelius beskrev formationen så här i Kungens handske: "Af alla det sköna Finlands tjusande insjönejder finnes måhända ingen skönare, ingen mera förtjusande, än Punkaharju ås". Foto: Lehtikuva Oy, H. Vallas.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.