Puntila, (L.A.)

Puntila, Lauri Aadolf (L.A.) (f. 24/8 1907 Hattula, d. 24/5 1988 Hfrs), historiker och kulturpolitiker, fil.dr 1950. Puntila gjorde sig på 1930-talet känd som en av ledarna för den äktfinska studentpolitiken, medverkade aktivt till tillkomsten av kulturfonden Suomen kulttuurirahasto och verkade 1937-54 som dess förste överombudsman. Han var 1940-43 statsministerns sekreterare och tjänstgjorde samtidigt 1940-41 vid Statrådets informationscentral som dess chef och 1941-43 som vice chef vid Statens informationsverk (under dessa år myntades begreppet puntilism som var en beteckning för den genom statens propaganda skapade fosterländskheten under fortsättningskriget). Puntila var 1952-71 professor i politisk historia vid Helsingfors universitet och socialdemokratisk riksdagsman 1966-70. Under studentrevolten i slutet av 1960-talet profilerade han sig som en av de främsta motståndarna till den reform som hade gett studenterna ett dominerande inflytande över högskolornas förvaltning. Puntila hade uppenbarligen siktet inställt på mycket höga ämbeten, men den politiska karriären blev kortvarig.

Puntila var 1954-66 ordförande i styrelsen för Suomen kulttuurirahasto och 1968-73 i dess förvaltningsråd samt därigenom även styrelseordförande i Huhtamäkikoncernen 1957-76. Hans gärning som akademisk lärare vägde tyngre än hans vetenskapliga; bland arbeten kan nämnas doktorsavhandlingen om den svenska nationalitetsrörelsens uppkomst i Finland, Bismarckin Ranskan-politiikka (2 bd, 1947-52) och läroboken Suomen poliittinen historia, som utgavs i många upplagor och översattes till flera språk (1963, sv. övers. Finlands politiska historia, 1964). (L.A.P., Huomautin hyvin täsmällisesti...: tuokiokuvia L.A. Puntilan Suomesta, 1995; J. Tarkka, Kansallinen kolkuttaja, 2004)