Pyhäjoki

Pyhäjoki, kommun i Norra Österbotten 30 km s. om Brahestad, Norra Finlands region. Areal 542 km2, invånare 3 361 (2011).

Pyhäjoki upptas av ett flackt kustland, genomflutet bl.a. av älven med samma namn och bebyggt huvudsakligen i ådalarna. Mellan dessa ligger i stort sett öde skogs- och myrvidder. Utmed kommunens ca 65 km långa kust finns flera viktiga fågelhäckningsområden och rastplatser för flyttfåglar. Pyhäjoki kyrkby (1 800 inv. 2000) är belägen vid den gamla kustvägen (nuv. riksväg 8) på en ö, omfluten av Pyhäjokis två utloppsarmar. Där fanns tidigare en stilfull träkyrka, uppförd 1844 enligt ritningar av C.L. Engel. Den brann ned 1974 och ersattes av den nuvarande kyrkan, som stod färdig 1976 (E. Karvala/M. Silvennoinen). Bland övriga sevärdheter märks Annala friluftsmuseum, som hör till de största i Österbotten; det belyser jordbruks- och fiskekulturen på orten i forna tider.

Pyhäjoki, tidigare även kallat Petajoki, avskildes från Salo till självständig församling under senare hälften av 1500-talet. Socknen var från 1613 förlänad åt Evert Horn till Kankas och ingick från 1652 i Pyhäjoki friherreskap, som omfattade 86 mantal i Pyhäjoki, Merijärvi, Oulais, Haapavesi och Kärsämäki socknar. Friherreskapet förlänades ursprungligen Klas Bielkenstierna, men övergick 1655 genom byte i Johan Oxenstiernas besittning. Från Pyhäjoki härstammade bröderna Mathesius ( Johan Mathesius och Georg Mathesius), som var framträdande medlemmar av mösspartiet under frihetstiden. Under 1808-09 års krig utkämpades 16/4 1808 strider bl.a. i Yppäri by. 1933 restes ett monument (O. Jauhiainen) över offren för stora ofreden. Ett träsliperi arbetade i Pyhäjoki 1903-38; det ägdes av Santaholma Oy. (E. Matinolli, Suur-Pyhäjoen historia, 1969; Vetten laijoilta: Pyhäjoen historiaa kivikaudelta 1990-luvulle, red. H. Turunen, 1997)

Pyhäjoki, älv i Norra Österbotten.