Qvist, Ernst

Qvist, Ernst Edward (f. 10/5 1839 Fredrikshamn, d. 20/10 1910 Hfrs), kemist, ingenjör, statsråd. Efter studentexamen gick Q. till sjöss och seglade med handelsfartyg över hela världen i två år. Han upptog därefter studier i kemi vid Helsingfors universitetet, men fortsatte efter ett år sina kemistudier vid de polytekniska instituten i Hannover och Zürich 1860-62, där han bl.a. hade Johannes Wislicenus som lärare. Under de följande åren drev Q. tillsammans med sin bror en liten fabrik i Kangasniemi 50 km n.v. om S:t Michel; fabriken producerade smörjoljor ur inhemska råämnen, såsom trätjära. Marknaden var klar, tågtrafiken hade inletts i Finland, och smörjoljor behövdes. Den utländska konkurrensen från oljebaserade smörjoljor blev dock för svår, och Q:s fabrik gick i konkurs. Också en fabrik i Turenki för smörjoljor som Q. grundade råkade i finansiella svårigheter. Q:s metoder användes (vidareutvecklade av kemisten H.A. Wahlforss 1839 -99) för smörjoljeframställning under de båda världskrigen i Finland. Q. ledde under 1860-t. en cementfabrik i Turenki, där han utvecklade en metod att extrahera maleinsyra ur rönnved. Produkten såldes till den välkända kemikaliefirman Kahlbaum i Berlin och fabriken i Turenki var länge den viktigaste leverantören av detta råmaterial. 1866 blev Q. anställd som lärare i kemi och naturhistoria vid Polytekniska institutet i Hfrs och var 1874-80 institutets prodirektor samt 1880-1903 direktor. Han tvingades lämna sin post 1903 i samband med russifieringssträvandena. Q. var stiftande medlem av Finska kemistsamfundet (1891), var samfundets ordförande 1892, 1894 och 1897 samt blev 1899 dess förste hedersmedlem. (Franciska Sundholm)