Rahja, Eino Einar (f. 20/6 1885 Kronstadt, d. 26/4 1936 Sovjetunionen), revolutionsledare och militärkommissarie. R. tillhörde en familj, som 1876 invandrat från Österbotten (Kalajoki) till S:t Petersburg. Han anslöt sig 1903 till det ryska socialdemokratiska partiet och organiserade 1905 strejker vid de finländska järnvägarna; vistades därefter bl.a. en tid på sjön. Han utsågs 1917 av bolsjevikpartiet till Lenins följeslagare under dennes resor inför ryska revolutionen och kunde senare profitera av vänskapen med revolutionsledaren. R., som rent fysiskt var en skrämmande uppenbarelse, deltog 1918 i kriget i Finland som befälhavare på det tavastländska frontavsnittet; bidrog som divisionskommissarie under striderna i Östkarelen sommaren 1919 väsentligt till bolsjevikernas seger vid Vitele. Han var 1918 stiftande medlem av Finlands kommunistiska parti och fram till 1927 medlem av politbyrån, där han stod i opposition mot Kuusinenfalangen. R. uppges vintern 1922 ha varit den s.k. fläskrevoltens huvudorganisatör. I motsats till många finländska emigrantkommunister dog han en naturlig död. (N. Kondratjev, Luotettava toveri, 1966).
Hans bror Jukka R. (1887-1920), som var centralgestalten i brödraskaran, anslöt sig 1902 till det ryska socialdemokratiska partiet och var i likhet med brodern stiftande medlem av FKP; blev nedskjuten av motståndare på den s.k. Kuusinens klubb i Petrograd i augusti 1920. Den tredje brodern, Jaakko R. (1872-1926), ursprungligen lokförare, gjorde i början av 1920-t. karriär i Sovjetkarelen.
Hans bror Jukka R. (1887-1920), som var centralgestalten i brödraskaran, anslöt sig 1902 till det ryska socialdemokratiska partiet och var i likhet med brodern stiftande medlem av FKP; blev nedskjuten av motståndare på den s.k. Kuusinens klubb i Petrograd i augusti 1920. Den tredje brodern, Jaakko R. (1872-1926), ursprungligen lokförare, gjorde i början av 1920-t. karriär i Sovjetkarelen.