Raitio, Väinö

Raitio, Väinö Eerikki (f. 15/4 1891 Sordavala, d. 10/9 1945 Hfrs), tonsättare. Raitio var jämte Aarre Merikanto och Ernest Pingoud banbrytare inom den finländska 20-talsmodernismen. Han komponerade bl.a. en symfoni, ett tiotal symfoniska dikter (däribland Svanarna, Fantasia poetica, fantasia estatica, Antigone samt Månsken på Jupiter), instrumentalkonserter, baletten Vattenskulptur, skådespelsmusik samt fem operor, t.ex. Jeftas dotter (1931), Prinsessan Cecilia (1936) och Två drottningar (1944). Hans stil var dels impressionistiskt koloristisk, dels expressionistiskt vidlyftig och med en driven orkesterbehandling som kännetecken. Raitio mötte föga förståelse av sin samtid, men har sedermera aktualiserats i allt högre grad, bl.a. genom skivinspelningar samt sällskapet Väinö Raitio-seuras (gr. 1991) verksamhet. Den märkliga operaproduktionen väntar dock på sin rehabilitering.