Ramsay, August (f. 15/3 1859 Dalsbruk, d. 23/7 1943 Esbo), finansman och politiker, fil.dr 1882, brorsons son till Anders Edvard Ramsay. Han var 1883-95 rektor för Nya svenska läroverket i Helsingfors och därefter vd för Städernas i Finland hypotekskassa. Ramsay verkade därtill 1891-1901 som landets förste försäkringsinspektör och blev sistnämnda år chef för handels- och industriexpeditionen, men avgick p.g.a. det olagliga värnpliktsmanifestet. Från 1902 var han vd i Industriidkarnas i Finland ömsesidiga brandstodsförening och stod samtidigt i ledningen även för J.C. Frenckell & Son (vd 1902-12) och H. Borgströms tobaksfabrik (vd 1904-12). Dessa uppgifter bytte R. 1913 ut mot direktörskapet i Föreningsbanken, i vilken han kvarstod till 1919, då fusionen med Nordiska aktiebanken ägde rum.
Han var ledamot av ståndslantdagen 1885-1906 och satt 1919-21 i riksdagen (SFP); finansminister 1919. Vid presidentvalet 1937 tillhörde han den s.k. bergsrådsfalangen. Ramsay var en av dem som arbetade för införandet av handelskammarinstitutionen i Finland och verkade 1917-26 som ordförande i Centralhandelskammaren.
Som stiftande medlem i Turistföreningen i Finland (1887) var han även en av pionjärerna för ett organiserat turistväsen; utgav böckerna Sommarfärd i kanot (1890), På sommarvandring (1891) och Resehandbok öfver Finland (1895), av vilka särskilt det sistnämnda betraktas som ett banbrytande verk. På äldre dagar brukade Ramsay Esbogård och bedrev lokalhistorisk forskning som resulterade bl.a. i arbetet Esbo socken och Esbo gård (2 bd, 1924-36). Erhöll verkligt statsråds titel 1907. (A. Lindfors, utg., Min far. Kända män skildrade av sina barn, 1948)
Han var ledamot av ståndslantdagen 1885-1906 och satt 1919-21 i riksdagen (SFP); finansminister 1919. Vid presidentvalet 1937 tillhörde han den s.k. bergsrådsfalangen. Ramsay var en av dem som arbetade för införandet av handelskammarinstitutionen i Finland och verkade 1917-26 som ordförande i Centralhandelskammaren.
Som stiftande medlem i Turistföreningen i Finland (1887) var han även en av pionjärerna för ett organiserat turistväsen; utgav böckerna Sommarfärd i kanot (1890), På sommarvandring (1891) och Resehandbok öfver Finland (1895), av vilka särskilt det sistnämnda betraktas som ett banbrytande verk. På äldre dagar brukade Ramsay Esbogård och bedrev lokalhistorisk forskning som resulterade bl.a. i arbetet Esbo socken och Esbo gård (2 bd, 1924-36). Erhöll verkligt statsråds titel 1907. (A. Lindfors, utg., Min far. Kända män skildrade av sina barn, 1948)