Ramsay, Wilhelm

Ramsay, Wilhelm (f. 20/1 1865 Dalsbruk, d. 8/1 1928 Hfrs), geolog, fil.lic. (disp.) 1887, bror till August Ramsay. Han idkade tilläggsstudier i Stockholm 1885-87 och i Berlin, München och Heidelberg 1888-89 samt arbetade en tid i Göttingen och Sorbonne i Paris 1892-93. Ramsay blev 1888 docent i geologi och 1899 professor i geologi och mineralogi vid Helsingfors universitet. Han deltog 1887-1914 i sju expeditioner till Kolahalvön och besökte även de föga kända områdena mellan Vita havet och Onega, Kaninhalvön m.fl. ryska trakter. Forskningsresultaten från dessa resor publicerades bl.a. i Das Nephelinsyenitgebiet auf der Halbinsel Kola (2 bd, 1894-1898, jte V. Hackman) och Über die geologische Entwicklung der Halbinsel Kola in der Quartärzeit (1898), där Ramsay införde och definierade begreppet Fennoskandia . Med denna term avsåg han den skarpt avgränsade geologiska helhet som bildas av Karelen, Kolahalvön, Finland och Skandinaviska halvön utom sydvästra Skåne och Danmark. Från Kuusamo (Iivaara) har Ramsay beskrivit en ny bergart, ijolit (Das Gestein from Iivaara in Finnland 1891, jte H. Berghell).

Ramsay behandlade i flera arbeten mineralogiska och kristallografiska frågor. Tillsammans med L.H. Borgström beskrev han Bjurbölemeteoriten (Die Meteorit von Bjurböle bei Borgå, 1902). För Ramsays forskningar på Kolahalvön namngav några ryska mineraloger efter honom ett där 2004 upptäckt nytt mineral, wilhelmramsayit, en vattenhaltig kopparjärnsulfid. Ramsay ägnade sig även åt studiet av den postglaciala eran, bl.a. i verket Finlands geologiska utveckling ifrån istiden intill våra dagar (1896), och utförde vidare undersökningar av de gamla strandlinjerna i s. Finland. Där framförde han hypotesen, att statiska förändringar i havsytans nivå (sammanhängande med vattnets kretslopp i naturen) har väsentlig andel i att strandlinjens nivå förskjutits efter landisens avsmältning. Ramsay studerade därutöver orsakerna till klimatväxlingarna, särskilt till istiderna (bl.a. i Orogenesis und Klima, 1910), och påvisade ett samband mellan bergskedjebildning och klimat. Hans lärobok Geologiens grunder (1909, 3:e uppl. 1931) användes inom den akademiska undervisningen i alla nordiska länder.

Ramsay var adelsman, men han undvek de fina salongerna. Han var inte lika politiskt aktiv som brodern August, men deltog någon gång i ståndsriksdagens arbete och i motståndet mot Bobrikovs förtrycksregim samt skrev inlagor under olika pseudonymer i tidningarna. I det dåtida gendarmeriets rapporter från 1905 beskrivs Ramsay som "en andra klassens motståndsledare". 1918 var Ramsy universitetets representant i ledningen för det borgerliga motståndet och blev tillsammans med sin hustru fängslad av de röda.