Rein, Karl Gabriel Thiodolf (f. 28/2 1838 Hfrs, d. där 18/11 1919), filosof och universitetsman, fil.dr 1869, äldste son till Gabriel Rein d.ä. Han var 1869-1900 professor i filosofi vid Helsingfors universitet, dess rektor 1887-96 och tf. vicekansler 1896-1910 med avbrott för tiden 1903-06. Som elev till Snellman var Rein till en början hegelian, men utvecklades småningom, under inflytande bl.a. av Hermann Lotze, i riktning mot empirismen. Han bidrog genom sina arbeten till att utveckla psykologin till en självständig empirisk forskningsgren. För att befordra möjligheten till filosofisk diskussion grundade han Filosofiska föreningen i Finland.
Rein kom att spela en viktig kulturell roll bl.a. som medarbetare i ett flertal tidningar och tidskrifter, särskilt den finskspråkiga kulturtidskriften Valvoja, vars redaktion han tillhörde 1883-97 (huvudred. 1885-87). Vid sidan av filosofiska avhandlingar och det lärdomshistoriska arbetet Filosofins studium vid Åbo universitet (1908) utgav Rein flera biografier; bland dem märks främst den stora biografin över J.V. Snellman (2 bd, 1895-99), som han utformade till en brett upplagd kulturhistorisk och politisk miljöskildring. Han representerade sin ätt vid lantdagen 1876-1906 och åtnjöt allmän aktning, trots att han tillhörde ståndets finsksinnade minoritet. I sin samhällssyn var han en moderat konservativ: han intog en medlande hållning i språkfrågan, förespråkade en lantdagsreform och var en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter. På grund av sina ställningstaganden avsattes han av generalguvernör Bobrikoff från vicekanslersämbetet 1903. Han återinsattes tre år senare. Reins Lefnadsminnen utkom 1918.
Hans söner, Gabriel Rein d.y. (1869-1947) och Edvard Rein (1873-1940), var bägge professorer vid Helsingfors universitet, den förre i allmän historia 1930-37, den senare i grekisk litteratur från 1930 till sin död. Gabriel Rein d.y. utgav bl.a. en större biografi över C.J. Adlercreutz (2 bd, 1925-27). Hans dotter Kirsti Rein (1901-1994) var en uppskattad och produktiv porträttmålare.
Rein kom att spela en viktig kulturell roll bl.a. som medarbetare i ett flertal tidningar och tidskrifter, särskilt den finskspråkiga kulturtidskriften Valvoja, vars redaktion han tillhörde 1883-97 (huvudred. 1885-87). Vid sidan av filosofiska avhandlingar och det lärdomshistoriska arbetet Filosofins studium vid Åbo universitet (1908) utgav Rein flera biografier; bland dem märks främst den stora biografin över J.V. Snellman (2 bd, 1895-99), som han utformade till en brett upplagd kulturhistorisk och politisk miljöskildring. Han representerade sin ätt vid lantdagen 1876-1906 och åtnjöt allmän aktning, trots att han tillhörde ståndets finsksinnade minoritet. I sin samhällssyn var han en moderat konservativ: han intog en medlande hållning i språkfrågan, förespråkade en lantdagsreform och var en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter. På grund av sina ställningstaganden avsattes han av generalguvernör Bobrikoff från vicekanslersämbetet 1903. Han återinsattes tre år senare. Reins Lefnadsminnen utkom 1918.
Hans söner, Gabriel Rein d.y. (1869-1947) och Edvard Rein (1873-1940), var bägge professorer vid Helsingfors universitet, den förre i allmän historia 1930-37, den senare i grekisk litteratur från 1930 till sin död. Gabriel Rein d.y. utgav bl.a. en större biografi över C.J. Adlercreutz (2 bd, 1925-27). Hans dotter Kirsti Rein (1901-1994) var en uppskattad och produktiv porträttmålare.
Rein, Thiodolf. Företrädde sin ätt vid lantdagen 1876-1906. Han förespråkade en lantdagsreform och var en tidig förkämpe för kvinnors rättigheter. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.