reklam. Den första annonsen vilken kan anses inleda reklamverksamheten i Finland ingick i Tidningar Utgifne af et Sällskap i Åbo 15/5 1771. Den gällde äldre tidskrifter som fanns till försäljning i Stockholm. Reklambyrån Hermes inledde som första reklambyrå sin verksamhet 1903 i Hfrs och den med psykologiska medel opererande r. av amerikansk typ kom till Finland på 1920-t., då Suomen ilmoituskeskus Oy Ilmo grundades 1923.
Utvecklingen inom branschen var under mellankrigstiden snabb, då urbanisering och industrialisering lade grunden till ett nytt konsumtionsbeteende. Annonserna försågs allt oftare med bilder och under 1930-talets lopp tilltog det emotionella inslaget och reklamerna personifierades, ett av de första exemplen är den s.k. Paula- flickan (Paulig Ab Oy). Kriget avbröt utvecklingen, men senast på 1960-t. slog målgruppstänkandet igenom i reklamernas utformning. Härefter blev trenden inom reklamväsendet först en satsning på ungdom och skönhet för att därefter bli allt mer kropps- och sexfixerad.
Filmens genombrott på 1920-t., reklam-tv från slutet av 1950-t., reklamfinansierad radio på 1980-t. och Internet under 1990-t. har alla vidgat reklamens möjligheter både gällande spridning och form. Inom reklambranschen har man ställt stora förhoppningar till elektronisk r. Hemsidor finansieras med annonsintäkter men också s.k. spam, d.v.s. r. som sprids genom e-post har ökat, liksom r. via textmeddelanden som kan skickas med mobiltelefon (sms). Elektroniskt kan r. överföras mellan datorer genom olika slags program som öppnar reklamfönster, s.k. popup-reklam. Ett modernt fält för r. utgörs av olika slags sponsoreringsprojekt där finansiären i olika hög grad önskar framträda.
Branschsammanslutningen Reklambyråernas förbund (Mainostoimistojen liitto, Hfrs, gr. 1942), sedermera ombildat till Markkinointiviestinnän toimistojen liitto (MTL) för branschens talan. Ett särdrag för den finländska reklambranschen var länge de annonsörägda reklambyråernas stora marknadsandel. I motsats till t.ex. de övriga nordiska länderna ökade antalet utländskägda reklambyråer sent i Finland, från 1990-t. har andelen tilltagit kraftigt.
Reklamköparna har sammanslutit sig till Annonsörernas förbund (Mainostajien liitto, Hfrs, gr. 1951), som även har vissa övervakande funktioner. De viktigaste normerna för r. ingår i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och i konsumentskyddslagen, båda stiftade 1978. Särskilda regler gäller för r. av vissa varor, som alkohol och tobak, samt valreklam. Vid Centralhandelskammaren är opinionsnämnden för affärssed huvudsakligen sysselsatt med att behandla reklamärenden. Från samhällets sida handhas denna uppgift bl.a. av konsumentskyddsmyndigheterna, Medicinalstyrelsen, Oy Alko Ab samt handels- och industriministeriet. Branschen tillsatte 2001 reklametiska rådet, vars sekretariat arbetar vid Centralhandelskammaren
2004 omsatte sektorn r. och marknadsföring 2,6 mrd , av vilket reklambyråerna stod för en dryg miljard. Drygt hälften av r. utgjordes av mediereklam och en femtedel av direktreklam. Bland övriga poster kan nämnas olika slags jippon, r. i skyltfönster, utställningar och mässor. Tidningsannonser stod 2004 för den största posten, ca 60 % av mediereklamen, elektroniska media stod för knappt 30 % medan resten utgjordes av annonser i tidskrifter, biograffilmer o. dyl.
Sammanlagt fanns omkring 2 500 reklam- och medieföretag, av vilka drygt 2 000 hade högst fyra anställda och många utgjordes av företag som sköttes på deltid. (O. Stoltzenberg, Mainonnan vaikuttajia, 1982; P. Hovi, Mainoskuva Suomessa: kehitys ja vaikutteet 1890-luvulta 1930-luvulle, 1990; P. Hovi-Wasastjerna, Onnen avain: mainoselokuva Suomessa 1950- luvulla, 1996; T. Carlson, Partier och kandidater på väljarmarknaden: studier i finländsk politisk r., 2000; V. Heinonen/H. Konttinen, Nyt uutta Suomessa!: suomalaisen mainonnan historia, 2001; L-M. Rossi, Heterotehdas: televisiomainonta sukupuolituotantona, 2003) (Joachim Mickwitz)
Utvecklingen inom branschen var under mellankrigstiden snabb, då urbanisering och industrialisering lade grunden till ett nytt konsumtionsbeteende. Annonserna försågs allt oftare med bilder och under 1930-talets lopp tilltog det emotionella inslaget och reklamerna personifierades, ett av de första exemplen är den s.k. Paula- flickan (Paulig Ab Oy). Kriget avbröt utvecklingen, men senast på 1960-t. slog målgruppstänkandet igenom i reklamernas utformning. Härefter blev trenden inom reklamväsendet först en satsning på ungdom och skönhet för att därefter bli allt mer kropps- och sexfixerad.
Filmens genombrott på 1920-t., reklam-tv från slutet av 1950-t., reklamfinansierad radio på 1980-t. och Internet under 1990-t. har alla vidgat reklamens möjligheter både gällande spridning och form. Inom reklambranschen har man ställt stora förhoppningar till elektronisk r. Hemsidor finansieras med annonsintäkter men också s.k. spam, d.v.s. r. som sprids genom e-post har ökat, liksom r. via textmeddelanden som kan skickas med mobiltelefon (sms). Elektroniskt kan r. överföras mellan datorer genom olika slags program som öppnar reklamfönster, s.k. popup-reklam. Ett modernt fält för r. utgörs av olika slags sponsoreringsprojekt där finansiären i olika hög grad önskar framträda.
Branschsammanslutningen Reklambyråernas förbund (Mainostoimistojen liitto, Hfrs, gr. 1942), sedermera ombildat till Markkinointiviestinnän toimistojen liitto (MTL) för branschens talan. Ett särdrag för den finländska reklambranschen var länge de annonsörägda reklambyråernas stora marknadsandel. I motsats till t.ex. de övriga nordiska länderna ökade antalet utländskägda reklambyråer sent i Finland, från 1990-t. har andelen tilltagit kraftigt.
Reklamköparna har sammanslutit sig till Annonsörernas förbund (Mainostajien liitto, Hfrs, gr. 1951), som även har vissa övervakande funktioner. De viktigaste normerna för r. ingår i lagen om otillbörligt förfarande i näringsverksamhet och i konsumentskyddslagen, båda stiftade 1978. Särskilda regler gäller för r. av vissa varor, som alkohol och tobak, samt valreklam. Vid Centralhandelskammaren är opinionsnämnden för affärssed huvudsakligen sysselsatt med att behandla reklamärenden. Från samhällets sida handhas denna uppgift bl.a. av konsumentskyddsmyndigheterna, Medicinalstyrelsen, Oy Alko Ab samt handels- och industriministeriet. Branschen tillsatte 2001 reklametiska rådet, vars sekretariat arbetar vid Centralhandelskammaren
2004 omsatte sektorn r. och marknadsföring 2,6 mrd , av vilket reklambyråerna stod för en dryg miljard. Drygt hälften av r. utgjordes av mediereklam och en femtedel av direktreklam. Bland övriga poster kan nämnas olika slags jippon, r. i skyltfönster, utställningar och mässor. Tidningsannonser stod 2004 för den största posten, ca 60 % av mediereklamen, elektroniska media stod för knappt 30 % medan resten utgjordes av annonser i tidskrifter, biograffilmer o. dyl.
Sammanlagt fanns omkring 2 500 reklam- och medieföretag, av vilka drygt 2 000 hade högst fyra anställda och många utgjordes av företag som sköttes på deltid. (O. Stoltzenberg, Mainonnan vaikuttajia, 1982; P. Hovi, Mainoskuva Suomessa: kehitys ja vaikutteet 1890-luvulta 1930-luvulle, 1990; P. Hovi-Wasastjerna, Onnen avain: mainoselokuva Suomessa 1950- luvulla, 1996; T. Carlson, Partier och kandidater på väljarmarknaden: studier i finländsk politisk r., 2000; V. Heinonen/H. Konttinen, Nyt uutta Suomessa!: suomalaisen mainonnan historia, 2001; L-M. Rossi, Heterotehdas: televisiomainonta sukupuolituotantona, 2003) (Joachim Mickwitz)
reklam. I början av självständighetstiden bar skyltarna i gatubilden i Hfrs oftast K.R. Hirvikallios och A. Järvis signatur. Bilden visar startstämningarna vid järnvägsstationen i en biltävling under tidigt 1920-t. Foto: Museiverket, J. Lindh.
Även fordon används numera för skyltning, som denna spårvagn 2006. Foto: Schildts bildarkiv, T. Ørsted.