Relander, Lauri Kristian (f. 31/5 1883 Kronoborg, Viborgs län, d. 9/2 1942 Hfrs), ämbetsman och politiker, republikens andre president. R. avlade 1906 agronomexamen och blev fil.dr 1914. Han var 1908-17 assistent vid lantbruksekonomiska försöksanstaltens växtodlingsavdelning och 1918-20 chef för Lantbruksstyrelsens växtproduktionsavdelning samt 1920-25 landshövding i Viborgs län. R. blev 1909 medlem i agrarförbundets centralstyrelse och satt i lantdagen 1910-13 och 1917-20; var dess talman 1919. Han valdes 1925 som s.k. svart häst till republikens president med agrarernas, samlingspartiets och Svenska folkpartiets elektorsröster.
R. uppfattades redan p.g.a. sin ungdom inte som en stark ledare och hade svårt att upprätthålla sin auktoritet de inrikespolitiskt oroliga åren under sin presidentperiod. Han var mån om att utjämna klyftorna i samhället, särskilt mellan den segrande sidan i inbördeskriget och arbetarrörelsen, och intog en medlande hållning även i språkfrågan. En stor statsmannagärning var otvivelaktigt utnämningen av en socialdemokratisk minoritetsregering 1926; han stod på god fot med Väinö Tanner. Bland sina förtrogna räknade han vidare män som Hjalmar J. Procopé, mångårig utrikesminister under R:s tid, och dogmatikprofessorn Antti J. Pietilä.
R. gjorde en viktig insats för bekantgörandet av det självständiga Finlands existens genom officiella statsbesök i grannländerna (utom i Sovjetunionen), men fick uppbära kritik för detta av sin samtid, som gav honom öknamnet Resander eller Reslander (fi. Reissu-Lasse). Han besökte Estland och Sverige 1925, Lettland, Norge och Danmark 1926, och mottog svarsbesök av monarkerna i Sverige, Norge och Danmark.
Sedan R:s medlingsförsök på olika fronter strandat, började han visa en viss förståelse för den högerradikala Lapporörelsen; bl.a. framträdde han sommaren 1930 som talare under bondetågsdagarna i huvudstaden och upplöste kort därpå riksdagen, som hade röstat de s.k. kommunistlagarna över nyval. R. hade själv velat fortsätta som president för ytterligare en period, men han ställdes inte upp för omval av agrarerna, som i stället nominerade Kyösti Kallio till presidentkandidat. Agrarerna i Viborgs län höll dock på R., och vissa karelska elektorer röstade vid valförrättningen 1931 på P.E. Svinhufvud, i stället för att stödja partiets officiella kandidat. Efter sin avgång verkade R. som vd för försäkringsbolaget Suomen maalaisten keskinäinen palovakuutusyhtiö. Hans dagböcker från presidentåren 1925-31, Presidentin päiväkirja I-II, utgavs 1967-68 i förkortad form av historikern Eino Jutikkala. Dagböckerna avslöjade, att den välvillige och känslige R. hade varit en starkare president än vad samtiden föreställt sig. (S. Virkkunen, R., hymyilevä presidentti, 1979; J-P. Pietiäinen, Tasavallan presidentit: tasavalta perustetaan 1919-1931: Ståhlberg, R., 1992)
R. uppfattades redan p.g.a. sin ungdom inte som en stark ledare och hade svårt att upprätthålla sin auktoritet de inrikespolitiskt oroliga åren under sin presidentperiod. Han var mån om att utjämna klyftorna i samhället, särskilt mellan den segrande sidan i inbördeskriget och arbetarrörelsen, och intog en medlande hållning även i språkfrågan. En stor statsmannagärning var otvivelaktigt utnämningen av en socialdemokratisk minoritetsregering 1926; han stod på god fot med Väinö Tanner. Bland sina förtrogna räknade han vidare män som Hjalmar J. Procopé, mångårig utrikesminister under R:s tid, och dogmatikprofessorn Antti J. Pietilä.
R. gjorde en viktig insats för bekantgörandet av det självständiga Finlands existens genom officiella statsbesök i grannländerna (utom i Sovjetunionen), men fick uppbära kritik för detta av sin samtid, som gav honom öknamnet Resander eller Reslander (fi. Reissu-Lasse). Han besökte Estland och Sverige 1925, Lettland, Norge och Danmark 1926, och mottog svarsbesök av monarkerna i Sverige, Norge och Danmark.
Sedan R:s medlingsförsök på olika fronter strandat, började han visa en viss förståelse för den högerradikala Lapporörelsen; bl.a. framträdde han sommaren 1930 som talare under bondetågsdagarna i huvudstaden och upplöste kort därpå riksdagen, som hade röstat de s.k. kommunistlagarna över nyval. R. hade själv velat fortsätta som president för ytterligare en period, men han ställdes inte upp för omval av agrarerna, som i stället nominerade Kyösti Kallio till presidentkandidat. Agrarerna i Viborgs län höll dock på R., och vissa karelska elektorer röstade vid valförrättningen 1931 på P.E. Svinhufvud, i stället för att stödja partiets officiella kandidat. Efter sin avgång verkade R. som vd för försäkringsbolaget Suomen maalaisten keskinäinen palovakuutusyhtiö. Hans dagböcker från presidentåren 1925-31, Presidentin päiväkirja I-II, utgavs 1967-68 i förkortad form av historikern Eino Jutikkala. Dagböckerna avslöjade, att den välvillige och känslige R. hade varit en starkare president än vad samtiden föreställt sig. (S. Virkkunen, R., hymyilevä presidentti, 1979; J-P. Pietiäinen, Tasavallan presidentit: tasavalta perustetaan 1919-1931: Ståhlberg, R., 1992)
Relander, Lauri Kristian. Betraktades länge som en färglös och svag president, men bilden av honom har sedermera nyanserats. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.
Republikens president
Finlands regeringar sedan 1917