Renqvist, Henrik (f. 1/8 1789 Ilomants, d. 5/11 1866 Sordavala), präst och väckelseledare, student 1815, prästvigd 1817, farfar till Alvar Renqvist. Han hette ursprungligen Kukkonen, men antog under studieåren namnet Renqvist. Under sin skoltid i Kuopio läste Remqvist pietistisk andaktslitteratur som fick ett mycket starkt inflytande över honom. Speciellt den engelska mystikern Arthur Dents bok, Den sanna bättringens övning, med sina inslag av mystik och uppmaningar till självrannsakan blev viktig för Renqvist. Samtidigt kom han i kontakt med den pietistiska väckelsen i Savolax och upplevde en andlig kris. Han ville därför avbryta sina studier och började i stället sprida kristlig litteratur.
I Åbo kom han i kontakt med den herrnhutiska bokbindaren Johan Agrelius, som uppmanade honom att återuppta studierna. Efter sin prästvigning var Renqvist 1817-24 adjunkt i Libelits och åstadkom där en stark väckelse, bedjarrörelsen (väckelserörelser), som fäste stor vikt vid fromma övningar, särskilt bön i knäböjande ställning. Utmärkande för rörelsen var kravet på absolut nykterhet.
Renqvist ådrog sig samtidigt sina överordnades misshag, vilket ledde till utdragna undersökningar och rättegångar från 1821 framåt; han dömdes 1827 till avbön och ett års suspension. Efter en illa avlönad tjänstgöring under domkapitlets uppsikt i Borgå blev Renqvist 1826 fångpredikant på Svartholm och förbjöds samtidigt att lämna fästningen, där han under fångenskapen kunde ägna sig åt litterärt arbete. Han benådades av kejsaren och återfick sin frihet 1832 samt utsågs 1836 till kaplan i Sordavala.
Bedjarrörelsen eller renqvistianismen spred sig i de socknar där Renqvist arbetade, men även i andra socknar i ö. Finland, bl.a. Ilomants och Tohmajärvi. Genom Renqvists korrespondens och skrifter fick rörelsen inflytande också i v. Finland, speciellt i Satakunta. Renqvist visade även ett stort intresse för missionsverksamheten. På 1840-t. gav han ut skrifter om mission, och på 1850-t. insamlade han för missionen betydande summor som han förmedlade till ett missionssällskap i Sverige.
Renqvist var en av de flitigaste spridarna av religiös litteratur i landet under 1800-t.; han publicerade ett 60-t. arbeten, varav ett tiotal var skrivna av honom själv, bl.a. Wiinan kauhistus (1835), det första verket inom den finska nykterhetslitteraturen. Han översatte till finska andlig litteratur av bl.a. Johann Arndt (Totisesta kristillisyydestä), Petter Johnson Topp (Huutawan ääni korwessa) och John Bunyan. Renqvist stod på spänd fot med de övriga väckelseledarna och polemiserade mot dem i sina skrifter. Han tilldelades 1842 titeln vicepastor. (I. Salonen, Henrik Renqvist, 2 bd, 1930-31; P. Laasonen, Vanhan kirkollisuuden hajoaminen Pohjois-Karjalassa, 1971; Henrik Renqvist 1789-1866, 1989; K. Pirinen, Henrik Renqvist - pappi ja herätysjohtaja: oikeushistoriallinen näkökulma, 2003; Henrik Renqvist julkaisijana ja kirjakauppiaana 1815-1866, 2005)
I Åbo kom han i kontakt med den herrnhutiska bokbindaren Johan Agrelius, som uppmanade honom att återuppta studierna. Efter sin prästvigning var Renqvist 1817-24 adjunkt i Libelits och åstadkom där en stark väckelse, bedjarrörelsen (väckelserörelser), som fäste stor vikt vid fromma övningar, särskilt bön i knäböjande ställning. Utmärkande för rörelsen var kravet på absolut nykterhet.
Renqvist ådrog sig samtidigt sina överordnades misshag, vilket ledde till utdragna undersökningar och rättegångar från 1821 framåt; han dömdes 1827 till avbön och ett års suspension. Efter en illa avlönad tjänstgöring under domkapitlets uppsikt i Borgå blev Renqvist 1826 fångpredikant på Svartholm och förbjöds samtidigt att lämna fästningen, där han under fångenskapen kunde ägna sig åt litterärt arbete. Han benådades av kejsaren och återfick sin frihet 1832 samt utsågs 1836 till kaplan i Sordavala.
Bedjarrörelsen eller renqvistianismen spred sig i de socknar där Renqvist arbetade, men även i andra socknar i ö. Finland, bl.a. Ilomants och Tohmajärvi. Genom Renqvists korrespondens och skrifter fick rörelsen inflytande också i v. Finland, speciellt i Satakunta. Renqvist visade även ett stort intresse för missionsverksamheten. På 1840-t. gav han ut skrifter om mission, och på 1850-t. insamlade han för missionen betydande summor som han förmedlade till ett missionssällskap i Sverige.
Renqvist var en av de flitigaste spridarna av religiös litteratur i landet under 1800-t.; han publicerade ett 60-t. arbeten, varav ett tiotal var skrivna av honom själv, bl.a. Wiinan kauhistus (1835), det första verket inom den finska nykterhetslitteraturen. Han översatte till finska andlig litteratur av bl.a. Johann Arndt (Totisesta kristillisyydestä), Petter Johnson Topp (Huutawan ääni korwessa) och John Bunyan. Renqvist stod på spänd fot med de övriga väckelseledarna och polemiserade mot dem i sina skrifter. Han tilldelades 1842 titeln vicepastor. (I. Salonen, Henrik Renqvist, 2 bd, 1930-31; P. Laasonen, Vanhan kirkollisuuden hajoaminen Pohjois-Karjalassa, 1971; Henrik Renqvist 1789-1866, 1989; K. Pirinen, Henrik Renqvist - pappi ja herätysjohtaja: oikeushistoriallinen näkökulma, 2003; Henrik Renqvist julkaisijana ja kirjakauppiaana 1815-1866, 2005)
Renqvist, Henrik. Publicerade och spred religiös litteratur. Han gav ut bl.a. Wiinan kauhistus, det första verket inom den finska nykterhetslitteraturen. Foto: Åbo Akademis bildsamlingar.