Rissanen, Juho Viljo (f. 9/3 1873 Kuopio, d. 12/12 1950 Miami, USA), målare. R. växte upp i en familj som levde i stor fattigdom; fyra av de sex barnen dog i späd ålder. När den alkoholiserade fadern avled var R. tio år gammal; han fick härefter på olika sätt, bl.a. genom tiggeri, själv sörja för sin utkomst. Efter att ha prövat på mångahanda sysslor blev han 1889 hjälpreda i en måleriverkstad i Kuopio. Där vaknade hans intresse för måleri, och 1895 kom han till Hfrs, där han blev målargesäll vid en dekorationsfirma. Företagets ägare hjälpte honom 1896 till en studieplats vid Konstindustriella centralskolan, därifrån han följande år flyttade till Finska konstföreningens ritskola. Efter att ha relegerats från skolan (för att ha somnat på lärarrummets soffa) kom han, med bl.a. Edelfelts bistånd, först till Åbo ritskola, där han studerade under Viktor Westerholm, och därefter till konstakademin i S:t Petersburg, där Ilja Repin blev hans lärare.
Redan under studieåren utförde R. en rad arbeten som räknas till pärlorna i hans konst (t.ex. akvarellen Hauta-Heikkis gumma, 1897), och de följande åren betecknar höjdpunkten i hans konstnärliga utveckling. Hans karakteristiska, på en fast teckning byggda komposition och jordnära färgsättning ger monumental stadga åt hans mustigt grova men inkännande folklivsskildringar (t.ex. Spåkvinna, 1899, Ateneum). Under 1900-talets första decennium gjorde han två resor till Italien, där han blev intresserad av freskomåleriet. Hemkommen fick han flera sådana uppdrag (Helsingfors stadsbibliotek 1904-08, Kansallisteatteris foajé 1928). Under en vistelse i Paris målade han ett av sina mest kända arbeten, Liktvättning (1908, Åbo konstmuseum). Under Parisvistelsen kom han också i kontakt med modernare strömningar inom franskt måleri, vilket inte enbart var till fördel, då han därigenom förlorade något av sin originalitet. Efter 1918 var R. långa perioder bosatt i Frankrike, där han fann tacksamma motiv bland fiskarbefolkningen i Bretagne. 1939 slog han sig ned i Florida. Denne internationelle savolaxare är en av de färgrikaste gestalterna inom den finländska konsten. (C. Stocker, Juho Rissasen elämä, 1993; E. Kämäräinen, J. R.: naurava kisälli, 1993)
Redan under studieåren utförde R. en rad arbeten som räknas till pärlorna i hans konst (t.ex. akvarellen Hauta-Heikkis gumma, 1897), och de följande åren betecknar höjdpunkten i hans konstnärliga utveckling. Hans karakteristiska, på en fast teckning byggda komposition och jordnära färgsättning ger monumental stadga åt hans mustigt grova men inkännande folklivsskildringar (t.ex. Spåkvinna, 1899, Ateneum). Under 1900-talets första decennium gjorde han två resor till Italien, där han blev intresserad av freskomåleriet. Hemkommen fick han flera sådana uppdrag (Helsingfors stadsbibliotek 1904-08, Kansallisteatteris foajé 1928). Under en vistelse i Paris målade han ett av sina mest kända arbeten, Liktvättning (1908, Åbo konstmuseum). Under Parisvistelsen kom han också i kontakt med modernare strömningar inom franskt måleri, vilket inte enbart var till fördel, då han därigenom förlorade något av sin originalitet. Efter 1918 var R. långa perioder bosatt i Frankrike, där han fann tacksamma motiv bland fiskarbefolkningen i Bretagne. 1939 slog han sig ned i Florida. Denne internationelle savolaxare är en av de färgrikaste gestalterna inom den finländska konsten. (C. Stocker, Juho Rissasen elämä, 1993; E. Kämäräinen, J. R.: naurava kisälli, 1993)
Rissanen, Juho. Vid skampålen, akvarell 1900. Han utförde ofta stora kompositioner i akvarell, så som denna målning som bygger på en barndomsupplevelse. Bilden omfattade ursprungligen flera figurer, men konstnären skar sedermera bort bl.a. en flicka som ger den fångne en slant. Foto: Kuopio konstmuseum, K. Jämsén.