Ritola (t.1901 Koukkari), Ville (f. 18/1 1896 Peräseinäjoki, d. 24/4 1982 Hfrs), idrottsman, jämte Paavo Nurmi och Lasse Virén en av Finlands tre främsta långdistanslöpare genom tiderna. R. bodde 1913-71 i USA, där han arbetade i byggbranschen och tävlade för Finnish American athletic club, i Finland för Peräseinäjoen toive och Tampereen pyrintö. Vid OS i Paris 1924 vann han guld på 10 000 m (på världsrekordtiden 30.23,2), 3 000 m hinder, 3 000 m lag och terränglöpning lag samt vid OS i Amsterdam 1928 på 5 000 m. Han sekunderade Nurmi genom att erövra silvret på 5 000 m och i terräng 1924 samt på 10 000 m. Medaljsaldot vid OS i Paris var därmed sex, ett fortfarande oslaget rekord. I USA erövrade han 1922-27 18 amerikanska mästerskap på olika distanser och var tvåa i Boston maraton 1922. R., även kallad "vargen från Peräseinäjoki", satte 1924 världsrekord på 10 000 två gånger (30.35,4-30.23,2) och noterade detta år personliga rekordtiden 14.31,4 på 5 000 m. En staty över honom restes 1978 på födelseorten (M. Nuotio). Flera motionslopp har uppkallats efter R., som 1972 tilldelades extra statspension. (Pantiin Ritolaksi, red. J. Lehtonen, 1974; O. Viita, Suden hetkiä: amerikansuomalainen olympiavoittaja V.R., 1997) (Ingmar Björkman)