Rudeen, Torsten

Rudeen, Torsten (f. 9/3 1661 Berga gård, Lysviks socken, Sverige, d. 9/9 1729 Linköping), poet och pedagog. Efter studier i Uppsala tillträdde R. tjänsten som poeseos professor vid Åbo akademi 1692, var akademins rektor 1698-99 och blev professor i teologi 1706. Han återflyttade till Sverige 1709. Under sin tid i Finland var R. flitigt verksam som författare till tillfällesdikter, ofta med erotiska motiv och skrivna i en elegant rokokostil. Han betecknas som en av sin tids främsta svenska poeter. I kärlekslyriken förlitade han sig inte på klichéer utan utforskade sina egna känslor. Sina hyllningskväden till kungahuset, de första dikter på svenska som reciterades vid akademiska festligheter i Åbo, samlade han i volymen Finska Helicons underdånige Fägne-Sånger (1704). För den spirande litteraturen på svenska i Finland hade han stor betydelse; Jacob Frese såg honom som en viktig förebild. Efter återkomsten till Sverige blev R. superintendent i Karlstad och 1716 biskop i Linköpings stift. Han verkade även som riksdagsman och inflytelserik talman för prästeståndet. Hans son Karl Rudenschöld blev riksråd, greve och kansler för Uppsala universitet. R:s sondotter, den skandalomsusade Magdalena Rudenschöld (1766-1823) var Gustaf Mauritz Armfelts älskarinna och dömdes till döden, men benådades, för sitt deltagande i sammansvärjningen mot Gustaf Adolf Reuterholm. (A. Hultin, T.R. Ett bidrag till nordiska tidens litteratur- och lärdomshistoria, 1902) (Gustaf Widén)