Runebergstårta

Runebergstårta, en rätt torr, cylinderformad bakelse, av skorp- och vetemjöl samt mandel, på toppen prydd med en klick hallonsylt, omringad av vit florsockersglasyr. Recepten varierar enligt bageriernas traditioner. Bakelsen kan doppas i sockervatten och smaksättas med mandel, nötter och rom. Degen kan även kryddas med mandelolja och citronessens, klicken av hallonsylt täckas med glasyr.

Bakelsens historia står att finna i Borgå där även anknytningen till Runeberg skett. Enligt Runebergs elev J.E. Strömborg skall skalden sommartid till frukost ha intagit en snaps med tilltugg av en veteskorpa eller också en tårta av det tjocka, cylinderformiga slag, som i slutet av 1840-t. infördes i Borgå av värdshusvärden och sockerbagaren Lars Henrik Astenius och som började benämnas efter skalden. Fredrik Edvard Ekberg, uppvuxen i Borgå, lanserade då han öppnat konditori i Hfrs Runebergstårtor första gången offentligt i julannonser 1865. Vid sidan av Mazarin-, Napoleon- och Alexandersbakelser fick huvudstadens bakelsekultur sålunda en nationell anstrykning. Tiden var mogen, Runebergs födelsedag 5/2 blev Konstnärsgillets årshögtidsdag 1865 och lovdag i skolorna 1867.

Bakelsen förekom förr under hela året, numera endast kring 5/2. Ekbergs bageri i Hfrs följer receptet från 1865. Henrikssons bageri i Borgå (gr. 1918) bakade 1980 enligt gammalt recept ca 500 bakelser enbart till festdagen. Recepten är numera spridda över hela landet och tårtan görs även i hemmen, numera ofta med rosa glasyr. 1996 initierade damklubben Zonta i Borgå bleckformar för tårtorna, saluförda i museet Runebergs hem. (B. Lönnqvist, Bakelser - En studie i lyxens kulturella formspråk, 1997; Fredrika Runeberg, Receptbok, 2003) (Bo Lönnqvist)