rymdforskning

rymdforskning. Ursprungligen avsågs med "rymdens erövring" att människan själv skulle frigöra sig från jordens dragningskraft och färdas till månen och planeterna. Rymdens erövring har emellertid förverkligats med obemannade farkoster. Månen nåddes 1959, Venus 1961 och Mars 1965. Sedan dess har obemannade farkoster, med "kommandobryggan" i markkontroller på jorden, nått alla solsystemets stora planeter och ett ökande antal av asteroiderna och kometerna. Bemannad rymdfart som har pågått sedan 1961 kräver enorma ekonomiska resurser och har förblivit blygsam. En internationell rymdstation i en jordnära bana är permanent bemannad av två till tre personer. Månen besöktes av människor under sammanlagt sex landningar 1969-72.

Nyttosektorn använder läge och förhållanden i rymden för meteorologiska observationer, fjärrkartläggning av jordytan och haven, kommunikation mellan kontinenterna och navigation. Med astronomiska instrument ovanför jordatmosfären studeras våglängder av ljus o.a. elektromagnetisk strålning som skärmas av i luftkretsen. Militärt har underrättelseverksamheten revolutionerats genom olika slag av spionsatelliter som sedan 1960-t. utgör ett bärande element i maktbalansen mellan stater och statsgrupperingar.

Finländska forskare deltar i både forskning och nyttoverksamhet. Redan 1969 ingick meteoritforskaren Birger Wiik i det internationella forskarteam som undersökte de första månproverna. Finland blev 1987 associerad medlem i Europeiska rymdorganisationen ESA och är sedan 1995 fullvärdig medlem. Samarbete har även skett bilateralt med forskare i Sovjetunionen/Ryssland, Sverige, USA m.fl. länder.

Den finländska rymdverksamheten omfattar planering av verksamhet och utvärdering av inkomna data jämte apparat- och komponentbygge för olika rymdfarkoster och deras markutrustning, samt dataprogrammering. Finländsk mätapparatur har t.ex. funnits ombord på rymdfarkoster till planeterna Mars och Saturnus samt dess måne Titan.

Inga kompletta rymdfarkoster eller bärraketer har byggts i Finland - än så länge. (I. Seppinen, Suomalaisen avaruustutkimuksen historia, 2004) (Juhani Westman)