Salama-affären

Salama-affären utspelade sig kring Hannu Salamas roman Midsommardansen (1965), som publicerades på originalspråket (Juhannustanssit, omarb. uppl. 1966) hösten 1964. Kritikerna prisade boken, men i tongivande kyrkliga kretsar upptogs den synnerligen illa; särskilt anstötligt ansågs det avsnitt vara där huvudpersonen under alkoholens inflytande uttalar några kränkande omdömen om Jesu person.

Händelsekedjan inleddes med ett skarpt fördömande tal av ärkebiskopen (Martti Simojoki). Nitton riksdagsmän från samlingspartiet inlämnade ett spörsmål, där det i allmänna ordalag talades om pornografi och religionsfientlighet. Justitieministern (J.O. Söderhjelm) hänsköt därefter fallet till Helsingfors rådstuvurätt. Processen, som utmynnade i en fällande dom för författaren i hovrätten i september 1966, väckte negativ uppmärksamhet såväl i hemlandet som utomlands, där bl.a. nobelpristagarna Halldór Laxness och Jean-Paul Sartre tog avstånd från det sätt på vilket affären utvecklat sig. Högsta domstolen fastställde i mars 1967 Salamas dom i hovrätten, tre månaders fängelse villkorligt för hädelse, medan förläggarens bötesstraff upphävdes. De dömda ålades vidare att erlägga en penningsumma åt staten för den olaga ekonomiska nytta de haft av boken.

S. avslutades i augusti 1968 med att president Urho Kekkonen benådade Salama och befriade honom och förlaget (Otava) från skyldigheten att betala. Som en följd av S. ändrades straffbestämmelserna för hädelse. Processen har kommit att betraktas som en symbol för den vid denna tid pågående kampen mellan det vikande agrara Finland som genomsyrades av kristliga värderingar och ett urbant pluralistiskt samhälle som gav utrymme för flera synsätt. (Arvosteluja ja mielipiteitä Hannu Salaman romaanista Juhannustanssit, 1965)