Salminen, Esko Kullervo (f. 12/10 1940 Hfrs), skådespelare. S. genomgick finska teaterskolan 1958-61 och var 1961-69 engagerad vid Kansallisteatteri, 1969-71 vid Helsingfors stadsteater, 1971-77 vid Åbo stadsteater, vid Helsingfors stadsteater 1977-92 och vid Kansallisteatteri från 1992. Han hör till landets allra främsta karaktärsskådespelare, speciellt som en som är på de utsattas sida, vilket är ett mål som han i sina medryckande memoarer Elämä Eskona (1997) säger sig ha strävat efter hela sitt liv. Få har som han gett liv åt sårbara, olyckliga och påtrampade människor på scenen. Under den legendariska Åboperioden med Ralf Långbacka och Kalle Holmberg som pådrivande eldsjälar satsade han hela sitt jag på roller som van Gogh och Danton. Han har spelat Esko, Kullervo och Lauri i Sju bröder. Hans Peer Gynt d.ä. 1981 på Helsingfors stadsteater spände över alla känslolägen. En av hans älsklingsroller på denna scen var den intensivt gripande Eddie i Utsikt från en bro i Jack Witikkas regi. Han har vidare gjort Willy Loman i En handelsresandes död, med Kyllikki Forssell som motspelare och en mycket sårbar Macbeth med Satu Silvo som ladyn, bägge på Helsingfors stadsteater.
S. återvände 1992 till Kansallisteatteri som Eugene O'Neill i Lars Noréns pjäs Och ge oss skuggorna, vilket blev en fullträff. Trots att S. har sagt att "charmörsroller" är bland det värsta han vet fick han själv axla en sådan, försedd med jättenäsa, som Cyrano de Bergerac (regi Laura Jäntti, 1993). Till hans stora roller på senare tid hör bl.a. Möss och människor på Lilla teatern och Kung Lear 2005 på Kansallisteatteri. S:s över 40 år på scenen rymmer hundratals roller på teater, på film och i tv. Till hans främsta filmroller hör Eino Leino i Diktaren och musan (1978), Kaarlo i Pedon merkki (1981), båda i Jaakko Pakkasvirtas regi, Aarne i Niskavuori (1984), Klaus i Aki Kaurismäkis Hamlet i affärsvärlden (1987) och psykiater Lindström i Veikko Aaltonens Tuhlaajapoika (1992). Han medverkade också i Klaus Härös film Den bästa av mödrar (2005). (Margita Andergård/red.)
S. återvände 1992 till Kansallisteatteri som Eugene O'Neill i Lars Noréns pjäs Och ge oss skuggorna, vilket blev en fullträff. Trots att S. har sagt att "charmörsroller" är bland det värsta han vet fick han själv axla en sådan, försedd med jättenäsa, som Cyrano de Bergerac (regi Laura Jäntti, 1993). Till hans stora roller på senare tid hör bl.a. Möss och människor på Lilla teatern och Kung Lear 2005 på Kansallisteatteri. S:s över 40 år på scenen rymmer hundratals roller på teater, på film och i tv. Till hans främsta filmroller hör Eino Leino i Diktaren och musan (1978), Kaarlo i Pedon merkki (1981), båda i Jaakko Pakkasvirtas regi, Aarne i Niskavuori (1984), Klaus i Aki Kaurismäkis Hamlet i affärsvärlden (1987) och psykiater Lindström i Veikko Aaltonens Tuhlaajapoika (1992). Han medverkade också i Klaus Härös film Den bästa av mödrar (2005). (Margita Andergård/red.)
Salminen, Esko. Här tillsammans med Kyllikki Forssell i Lars Noréns Och ge oss skuggorna (fi. Elämää pitempi yö), som gavs på Kansallisteatteri 1992. Foto: Suomen kansallisteatteri, M. Klemelä.