Salo, Elina Aino (f. 9/3 1936 Sibbo), skådespelare. S. genomgick finska teaterskolan 1955 -58 och började sin bana på finska scener; uppträdde 1960-65 på Intimiteatteri. Fr.o.m. 1967 blev Lilla teatern hennes rätta forum, där hon med små medel gav karaktär åt sina roller och där hennes underfundiga humor och leklynne gjorde sig gällande i ett stort antal pjäser, revyer och kabaréer. Bland hennes karaktärsroller kan nämnas Polly Peachum i Tiggaroperan, Fröken Julie, Marie i En dåres försvarstal, utrikesministerns fru i Snöbollskriget och Ranevskaja i Körsbärsträdgården. Hon tillhörde ledningsgruppen för Lilla teatern 1976 -91 och har gjort en viktig insats för barnkulturen bl.a. genom egna program vid teatern, inom filmen, i tv och genom skivinspelningar. Hon blev dessutom känd som hela folkets ettriga lilla My på Tove Janssons och Erna Tauros Muminskiva.
Redan i början av 1960-t. hörde S. till finsk films mest omtyckta stjärnor, efter sina roller i Rintamalotta (1956), i ett par kommissarie Palmu-filmer och i Den gyllene kalven (Kultainen vasikka, 1961). Hennes vackra, lätt igenkännliga röst, hennes utstrålning av ett slags hjärtats nobless slog an både på regissörer och publik. Hon hörde till regissörerna Risto Jarvas (Työmiehen päiväkirja, 1967) och Jaakko Pakkasvirtas favoritskådespelare. Med Pakkasvirta gjorde hon en av sina bästa roller som L. Onerva i Eino Leino-filmen Diktaren och musan (1978). Hennes gedigna filmkarriär fortsatte sedan med Aki Kaurismäki som regissör i fyra av hans filmer. (Margita Andergård)
Redan i början av 1960-t. hörde S. till finsk films mest omtyckta stjärnor, efter sina roller i Rintamalotta (1956), i ett par kommissarie Palmu-filmer och i Den gyllene kalven (Kultainen vasikka, 1961). Hennes vackra, lätt igenkännliga röst, hennes utstrålning av ett slags hjärtats nobless slog an både på regissörer och publik. Hon hörde till regissörerna Risto Jarvas (Työmiehen päiväkirja, 1967) och Jaakko Pakkasvirtas favoritskådespelare. Med Pakkasvirta gjorde hon en av sina bästa roller som L. Onerva i Eino Leino-filmen Diktaren och musan (1978). Hennes gedigna filmkarriär fortsatte sedan med Aki Kaurismäki som regissör i fyra av hans filmer. (Margita Andergård)