Savitaipale, kommun i Södra Karelen på v. stranden av Saimen 35 km n.o. om Villmanstrand, Södra Finlands region. Areal 539 km2, invånare 3 789 (2011).
Savitaipale är en småkuperad sjöbygd, som genomdras av Inre Salpausselkä i n.v. och den stora av öar uppfyllda sjön Kuolimo, som hör till Saimavattnen. Vid v. stranden är Savitaipale kyrkby (2 200 inv. 2000) belägen. Stängselåsen uppträder där dels som en mo, splittrad av talrika småsjöar och kärr, dels som en mera markerad formation med branta sluttningar. Sin största höjd (ca 115 m ö.h.) når åsen vid kyrkbyn. I kommunen bedrivs trä- och stenindustri i mindre skala, bl.a. bryts rapakivi (s.k. viborgit) för export. Den största privata arbetsgivaren är sågverket Tiaisen saha Oy (gr. 1976, 35 anst. 2005). Ca 8 km n. om kyrkbyn uppfördes 1790-93 Kärnäkoski fästning till skydd mot anfall norrifrån utmed vägen från Suomenniemi. Denna ryska fästning, vars vallar fortfarande delvis står kvar, bestod av tre bastioner och tre raveliner, vartill en redutt byggdes vid Partakoski några km norrut.
Savitaipale, som tidigare även kallades Peltoinlahti, avskildes 1639 från Taipalsaari till en självständig församling. På grund av sitt läge har trakten i gångna tider ofta berörts av krigshandlingar; genom freden i Åbo 1743 kom den under ryskt välde. Savolaxbrigaden erövrade under kriget 1788-90 delar av socknen, som dock vid fredsslutet förblev i ryska händer. Under kriget 1918 hölls Savitaipale först besatt av de vita, som dock 28/2 måste uppge kyrkbyn; denna återerövrades efter flera misslyckade försök 23- 25/4 i samband med den vita storoffensiven på avsnittet. Därvid besköts kyrkan och brann ned jämte största delen av byn. En ny kyrka av sten och tegel uppfördes 1922-24 (J. Stenbäck). (T.G. Murto, Savitaipaleen pitäjän historia, 1939; P. Jurvanen, S. kotiseutuni, 1981; Isien taival: Savitaipale 1639-1989, 1989; P. Jurvanen, Savitaipaleen Olkkolan hovi 1688-2000, 2000)
Savitaipale är en småkuperad sjöbygd, som genomdras av Inre Salpausselkä i n.v. och den stora av öar uppfyllda sjön Kuolimo, som hör till Saimavattnen. Vid v. stranden är Savitaipale kyrkby (2 200 inv. 2000) belägen. Stängselåsen uppträder där dels som en mo, splittrad av talrika småsjöar och kärr, dels som en mera markerad formation med branta sluttningar. Sin största höjd (ca 115 m ö.h.) når åsen vid kyrkbyn. I kommunen bedrivs trä- och stenindustri i mindre skala, bl.a. bryts rapakivi (s.k. viborgit) för export. Den största privata arbetsgivaren är sågverket Tiaisen saha Oy (gr. 1976, 35 anst. 2005). Ca 8 km n. om kyrkbyn uppfördes 1790-93 Kärnäkoski fästning till skydd mot anfall norrifrån utmed vägen från Suomenniemi. Denna ryska fästning, vars vallar fortfarande delvis står kvar, bestod av tre bastioner och tre raveliner, vartill en redutt byggdes vid Partakoski några km norrut.
Savitaipale, som tidigare även kallades Peltoinlahti, avskildes 1639 från Taipalsaari till en självständig församling. På grund av sitt läge har trakten i gångna tider ofta berörts av krigshandlingar; genom freden i Åbo 1743 kom den under ryskt välde. Savolaxbrigaden erövrade under kriget 1788-90 delar av socknen, som dock vid fredsslutet förblev i ryska händer. Under kriget 1918 hölls Savitaipale först besatt av de vita, som dock 28/2 måste uppge kyrkbyn; denna återerövrades efter flera misslyckade försök 23- 25/4 i samband med den vita storoffensiven på avsnittet. Därvid besköts kyrkan och brann ned jämte största delen av byn. En ny kyrka av sten och tegel uppfördes 1922-24 (J. Stenbäck). (T.G. Murto, Savitaipaleen pitäjän historia, 1939; P. Jurvanen, S. kotiseutuni, 1981; Isien taival: Savitaipale 1639-1989, 1989; P. Jurvanen, Savitaipaleen Olkkolan hovi 1688-2000, 2000)
Savitaipale ingick i Lappvesi storsocken från början av 1400-t. fram till 1571, då Taipalsaari bildades. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.