scouting. Scoutrörelsen, en internationell ungdomsrörelse med syfte att fostra barn och ungdomar till ansvarskännande, självständiga och friska samhällsmedlemmar, grundades 1907 i England av Robert Baden-Powell. S. är i dag utbredd över hela världen, endast i ett fåtal länder är rörelsen inte etablerad. Till Finland kom s. 1910, då de första scoutavdelningarna bildades, men redan följande år förbjöds den av de ryska myndigheterna. Finlands scoutförbund (Suomen partioliitto) grundades 1917, men arbetade endast till 1920, då det upplöstes. De tre medlemsorganisationerna i förbundet, den finska, den svenska och den fria scoutbrigaden (tvåspråkig) fortsatte sin verksamhet som självständiga förbund. Det finska förbundet delades 1925 i ett förbund för pojkar, Suomalainen partiopoikaliitto, och ett för flickor, Suomalainen partiotyttöliitto. Bland landets svenskspråkiga scouter skedde motsvarande delning 1928, varvid pojkarna behöll namnet Finlands svenska scoutförbund, medan det nya flickscoutförbundet antog namnet Finlands svenska flickscoutförbund.
En centralisering av verksamheten påbörjades under 1940-t., vilket ledde till att de tvåspråkiga centralorganisationerna Finlands scoutunion (Suomen partiopoikajärjestö, gr. 1941) och Finlands flickscoutunion (Suomen partiotyttöjärjestö, gr. 1943) grundades. Samarbetet mellan pojk- och flickscoutunionerna intensifierades i slutet av 1960-t., och 1972 bildades den gemensamma topporganisationen Finlands scouter (Suomen partiolaiset). Under denna sorterar 17 finskspråkiga scoutdistrikt och förbundet Finlands svenska scouter (!FiSSc), som grundades 1975 genom sammanslagning av pojkscout- och flickscoutförbunden. Förbundet utger medlemstidningen Scoutposten (utk. sedan 1918).
S. är landets största barn- och ungdomsorganisation med 70 000 medlemmar, varav 5 000 svenskspråkiga (2009). Många av landets ca 850 scoutkårer (varav ca 70 svenskspråkiga) har en kyrklig församling som bakgrundsorganisation, men också ideella samfund, kommuner och företag kan vara bakgrundskrafter. Drygt hälften av kårerna är s.k. blandkårer, d.v.s. för både pojkar och flickor. Naturkännedom, naturvård och färdigheter i att klara sig i naturen har en central plats på rörelsens program, vilket genomförs genom lägerverksamhet (bl.a. s.k. hajker) samt övning i förstahjälpenkunskaper. Sjöscoutingen, som vid sidan av liknande lägerverksamhet lägger an på sjökunskaper (bl.a. segling och navigering) kom till Finland under 1930-t. Varianten innefattar både havs- och insjöscouting och utövas av ca 9 000 scouter i ca 100 kårer (2005).
Som stödorganisationer för scoutverksamheten arbetar Scoutstiftelsen (Partiosäätiö, gr. 1960) och St Görans gille (Pyhän Yrjänän kilta, gr. 1951), som är en sammanslutning för f.d. scouter (helgonet St Göran är alla scouters skyddshelgon). Scouternas äldsta förtjänsttecken i Finland är Mannerheimspännet, som instiftades 1919 av general Gustaf Mannerheim och är formgivet av Akseli Gallen-Kallela. Bland kända finländska scoutgestalter märks den förste chefsscouten, prosten Verneri Louhivuori (1886-1980), Alfons Åkerman, Finlands svenska scoutförbunds förste scoutchef, Anni Collan, mångårig ledare för det finska flickscoutförbundet, och Helvi Sipilä, som ledde Finlands flickscoutunion 1950-69. Ett nationellt scoutmuseum, beläget i Åbo, grundades 1962. Det öppnades 1974 och upprätthålls av en särskild förening. (S. i Finland 1910-60, red. R. Rothe m.fl., 1960; Partio 75 vuotta 1910-1985, red. K. Rissa, 1985; V. Tolin, 80 vuotta partiointia 1907-1987, 1987; L. Savunen, Partiotytöt Suomessa 1910-1972, 1999; M. Paavilainen, Aina valmiina: partioliike Suomessa 1910-2010, 2010; M. Londen, Över daggstänkta berg: finlandssvensk scouting 1910-2010, 2010)
En centralisering av verksamheten påbörjades under 1940-t., vilket ledde till att de tvåspråkiga centralorganisationerna Finlands scoutunion (Suomen partiopoikajärjestö, gr. 1941) och Finlands flickscoutunion (Suomen partiotyttöjärjestö, gr. 1943) grundades. Samarbetet mellan pojk- och flickscoutunionerna intensifierades i slutet av 1960-t., och 1972 bildades den gemensamma topporganisationen Finlands scouter (Suomen partiolaiset). Under denna sorterar 17 finskspråkiga scoutdistrikt och förbundet Finlands svenska scouter (!FiSSc), som grundades 1975 genom sammanslagning av pojkscout- och flickscoutförbunden. Förbundet utger medlemstidningen Scoutposten (utk. sedan 1918).
S. är landets största barn- och ungdomsorganisation med 70 000 medlemmar, varav 5 000 svenskspråkiga (2009). Många av landets ca 850 scoutkårer (varav ca 70 svenskspråkiga) har en kyrklig församling som bakgrundsorganisation, men också ideella samfund, kommuner och företag kan vara bakgrundskrafter. Drygt hälften av kårerna är s.k. blandkårer, d.v.s. för både pojkar och flickor. Naturkännedom, naturvård och färdigheter i att klara sig i naturen har en central plats på rörelsens program, vilket genomförs genom lägerverksamhet (bl.a. s.k. hajker) samt övning i förstahjälpenkunskaper. Sjöscoutingen, som vid sidan av liknande lägerverksamhet lägger an på sjökunskaper (bl.a. segling och navigering) kom till Finland under 1930-t. Varianten innefattar både havs- och insjöscouting och utövas av ca 9 000 scouter i ca 100 kårer (2005).
Som stödorganisationer för scoutverksamheten arbetar Scoutstiftelsen (Partiosäätiö, gr. 1960) och St Görans gille (Pyhän Yrjänän kilta, gr. 1951), som är en sammanslutning för f.d. scouter (helgonet St Göran är alla scouters skyddshelgon). Scouternas äldsta förtjänsttecken i Finland är Mannerheimspännet, som instiftades 1919 av general Gustaf Mannerheim och är formgivet av Akseli Gallen-Kallela. Bland kända finländska scoutgestalter märks den förste chefsscouten, prosten Verneri Louhivuori (1886-1980), Alfons Åkerman, Finlands svenska scoutförbunds förste scoutchef, Anni Collan, mångårig ledare för det finska flickscoutförbundet, och Helvi Sipilä, som ledde Finlands flickscoutunion 1950-69. Ett nationellt scoutmuseum, beläget i Åbo, grundades 1962. Det öppnades 1974 och upprätthålls av en särskild förening. (S. i Finland 1910-60, red. R. Rothe m.fl., 1960; Partio 75 vuotta 1910-1985, red. K. Rissa, 1985; V. Tolin, 80 vuotta partiointia 1907-1987, 1987; L. Savunen, Partiotytöt Suomessa 1910-1972, 1999; M. Paavilainen, Aina valmiina: partioliike Suomessa 1910-2010, 2010; M. Londen, Över daggstänkta berg: finlandssvensk scouting 1910-2010, 2010)
scouting. Den finländska scoutrörelsen såg dagens ljus 1910, men p.g.a. det ryska motståndet upptogs verksamheten på allvar först efter marsrevolutionen 1917. I juni 2000 firades 90-årsjubileet i Hfrs med parad på Mannerheimvägen och huvudfest på Olympiastadion. Foto: Lehtikuva Oy, S. Kallio.