Sederholm, Jakob Johannes (J.J.) (f. 20/7 1863 Hfrs, d. där 26/6 1934), geolog, fil.lic. (disp.) 1892. S. studerade geologi i Hfrs, Stockholm och Heidelberg. På grund av sina undersökningar i Tammela-, Kalvola- och Tammerforsområdena kunde han påvisa att urberget bildats under liknande, aktuella förhållanden som de som nu härskar på jorden. Härigenom utsträcktes den aktualistiska principen att gälla även för jordskorpans prekambriska bildningar. Med sitt arbete Om granit och gnejs (1907; eng. övers. 1967) lade han grunden till utforskningen av migmatiterna, de blandningsbergarter mellan graniter och gnejser som bildas i bergskedjornas djupare delar, och skapade terminologin för denna gren av geologin. S. visade att graniter kan uppstå genom en uppsmältning eller en tillräckligt långtgående metamorfos av äldre bergarter. Han fortsatte med dessa undersökningar i Pellinge, Barösund och på Åland.
Som direktor för geologiska kommissionen 1893-1933 utvecklade S. kraftigt detta ämbetsverk och reformerade den geologiska karteringen av landet efter mera vetenskapliga linjer. Det var för detta arbete viktigt att bergarterna ordnades i grupper, som hör ihop genetiskt och åldersmässigt. S:s indelning av graniterna i fyra åldersgrupper och av de sedimentära bergarterna i ett antal formationer har varit av stor betydelse för geologins utveckling i Finland, även om senare forskningar med nya metoder reviderat hans åldersschema. S. publicerade över 200 arbeten; några av dem hör till de klassiska verken i den geologiska litteraturen. Tack vare hans undersökningar blev Finland snabbt ett av de ledande länderna inom urbergsgeologin. S. gjorde ett stort antal studie-, forsknings- och föredragsresor till olika delar av världen.
Trots sin vacklande hälsa hann han även med en mängd offentliga uppdrag: han var ledamot av ståndslantdagen 1905-06 och av stadsfullmäktige i Hfrs 1914-16 och 1918, finländsk representant vid Ålandsfrågans behandling i Paris 1920-21 och medlem, senare ordförande i Nationernas förbunds kommission i Albanien 1921-23. (V. Tanner, J.J.S., 1935) (Nils Edelman)
Som direktor för geologiska kommissionen 1893-1933 utvecklade S. kraftigt detta ämbetsverk och reformerade den geologiska karteringen av landet efter mera vetenskapliga linjer. Det var för detta arbete viktigt att bergarterna ordnades i grupper, som hör ihop genetiskt och åldersmässigt. S:s indelning av graniterna i fyra åldersgrupper och av de sedimentära bergarterna i ett antal formationer har varit av stor betydelse för geologins utveckling i Finland, även om senare forskningar med nya metoder reviderat hans åldersschema. S. publicerade över 200 arbeten; några av dem hör till de klassiska verken i den geologiska litteraturen. Tack vare hans undersökningar blev Finland snabbt ett av de ledande länderna inom urbergsgeologin. S. gjorde ett stort antal studie-, forsknings- och föredragsresor till olika delar av världen.
Trots sin vacklande hälsa hann han även med en mängd offentliga uppdrag: han var ledamot av ståndslantdagen 1905-06 och av stadsfullmäktige i Hfrs 1914-16 och 1918, finländsk representant vid Ålandsfrågans behandling i Paris 1920-21 och medlem, senare ordförande i Nationernas förbunds kommission i Albanien 1921-23. (V. Tanner, J.J.S., 1935) (Nils Edelman)
Sederholm, Jakob Johannes. En internationellt ansedd forskare som fick mottaga flera hedersbetygelser. På en av sina föreläsningsresor i Förenta staterna blev han upptagen som hedersindian i Winibagstammen. Vid ceremonin rökte han fredspipa och var iklädd indianhövdingsornat. Foto: Museiverket.