Segerstråle, Lennart Rafael (f. 17/6 1892 Helsinge, d. 11/4 1975 Borgå), målare och grafiker, son till Hanna Frosterus-Segerstråle. Han blev forstmästare 1915, men ägnade sig från 1919 uteslutande åt konsten. Härvid framträdde han framför allt som förnyare av det finländska monumentalmåleriet med utgångspunkt främst i modern norsk monumentalkonst.
Segerstråle gjorde sig först känd som djur- och landskapsmålare för att senare övergå till ett socialt, etiskt och religiöst inspirerat freskomåleri; han utförde stora altarfresker i Rovaniemi, Varkaus och Norrmarks kyrkor samt muralmålningar i Mänttä bruks kontorsbyggnad och på Joenniemi gård i Mänttä (1933-37). Som Segerstråles huvudarbete i detta hans egentliga fack anses dock de patriotiskt inspirerade Finlandiafreskerna i Finlands Bank (1942-44) med motiv från Finlands nationella uppvaknande och frihetskamp. Han utvecklade genom åren sin stil och strävade mot en allt större intensitet och fördjupning, vilket även kom till synes i de glasmålningar han utförde för en lång rad kyrkor, bl.a. i Brändö-Vasa, Kyrkslätt, Nykarleby, Esse, Pernå, Lappträsk och Finström. Ett ofta återkommande motiv i Segerstråles konstnärliga skapande är människan i kampen mellan ljusa och mörka makter.
Segerstråles framträdde även som författare, bl.a. med böckerna Tusch (1916), Vildmarkssyner (1924) och Finlandiafreskernas år (1944), i vilken han skildrar vinterkrigets dagar och det stora konstverkets tillkomst. Varför Moralisk upprustning? (1967) är ett uttryck för hans engagemang i MRA-rörelsen. Erhöll professors titel 1963. (K.M. Sund, Sången på väggen, 2001; S. Ylimartimo/M. Uusikylä, Maailman valo: Lennart Segerstrålen sakraalitaide, 2005)
Segerstråle gjorde sig först känd som djur- och landskapsmålare för att senare övergå till ett socialt, etiskt och religiöst inspirerat freskomåleri; han utförde stora altarfresker i Rovaniemi, Varkaus och Norrmarks kyrkor samt muralmålningar i Mänttä bruks kontorsbyggnad och på Joenniemi gård i Mänttä (1933-37). Som Segerstråles huvudarbete i detta hans egentliga fack anses dock de patriotiskt inspirerade Finlandiafreskerna i Finlands Bank (1942-44) med motiv från Finlands nationella uppvaknande och frihetskamp. Han utvecklade genom åren sin stil och strävade mot en allt större intensitet och fördjupning, vilket även kom till synes i de glasmålningar han utförde för en lång rad kyrkor, bl.a. i Brändö-Vasa, Kyrkslätt, Nykarleby, Esse, Pernå, Lappträsk och Finström. Ett ofta återkommande motiv i Segerstråles konstnärliga skapande är människan i kampen mellan ljusa och mörka makter.
Segerstråles framträdde även som författare, bl.a. med böckerna Tusch (1916), Vildmarkssyner (1924) och Finlandiafreskernas år (1944), i vilken han skildrar vinterkrigets dagar och det stora konstverkets tillkomst. Varför Moralisk upprustning? (1967) är ett uttryck för hans engagemang i MRA-rörelsen. Erhöll professors titel 1963. (K.M. Sund, Sången på väggen, 2001; S. Ylimartimo/M. Uusikylä, Maailman valo: Lennart Segerstrålen sakraalitaide, 2005)