semesterlagstiftning

semesterlagstiftning. Stadganden on semester för arbetstagare och tjänstemän ingår i 2005 års semesterlag. Semesterkvalifikationsåret börjar 1/4 och slutar 31/3. En arbetstagare har rätt till 2,5 dagar semester för varje full semesterkvalifikationsmånad under semesterkvalifikationsåret. Ifall anställningen varat mindre än ett år har man dock rätt till två dagar semester per semesterkvalifikationsmånad. För att en månad skall vara semesterberättigande krävs det enligt huvudregeln att arbetstagaren varit minst 14 dagar i arbete. För deltidsanställda är motsvarande krav 35 arbetade timmar i månaden. Lagen innehåller en lång förteckning över frånvarodagar som likställs med arbetade dagar (t.ex. sjukdom, moderskapsledighet, faderskapsledighet, föräldraledighet, semester). Full semester är normalt 30 vardagar, d.v.s. 5 veckor. 24 vardagar (4 veckor) skall ges under semesterperioden (2/5 - 30/9). Den överskjutande delen (vintersemester) skall ges före följande semesterperiod. Beträffande semesterns längd ingår i lagen speciella stadganden gällande statstjänstemännen. Statstjänsteman vars tjänstetid varat minst 15 år intjänar tre dagar semester för varje full semesterkvalifikationsmånad. Dessutom ingår speciella regler för tjänstemän om förlängd semester då semester hålls utanför den egentliga semesterperioden.

För semestertiden utbetalas normal lön. De flesta kollektivavtalen innehåller dessutom bestämmelser om semesterpremie, vilken utbetalas om anställningen fortsätter efter semestern. Semesterpremiens storlek är i allmänhet enligt kollektivavtalen 50 % av semesterlönen. Då anställningen slutar har arbetstagaren rätt till semesterersättning, d.v.s. ersättning för intjänad semester som inte hållits under anställningens ikraftvarande. Semesterlagen är tvingande rätt, vilket betyder att man kan avtala om sämre villkor endast om det i lagen finns ett uttryckligt stadgande, som ger denna möjlighet. Kollektiv- och tjänstekollektivavtalen kan innehålla bestämmelser om bättre semesterförmåner än vad lagen medför.

För sjömäns semester gäller särskilda bestämmelser, fastställda i semesterlagen för sjömän från år 1984. För att trygga lantbruksföretagares rätt till semester och rätt att erhålla vikariehjälp har man stiftat en lag om avbytarservice för lantbruksföretagare (1996).

Årsledighet för arbetstagare infördes tidigast i den statliga sektorn. I 1922 års arbetsavtalslag intogs regler, som gav arbetstagarna rätt till 4-7 dagars semester. Den första allmänna semesterlagen antogs år 1939 och tillförsäkrade arbetstagarna en semester om 5, 9 eller 12 dagar, beroende på anställningens längd. 1946 års semesterlag förlängde semestern till 12, 18 eller 24 vardagar beroende på anställningens längd. Enligt 1972 års semesterlag var semestern 24 vardagar. Ifall anställningen varat över 10 år var semesterns längd 26 vardagar. Regeln om intjäning av semester med 2,5 vardagar per månad (30 dagars semester) infördes gradvis under åren 1978 -83. (Johan Åström)