sik

sik (Coregonus lavaretus), laxfisk som lever i bräckt och sött vatten på n. halvklotet. I Finland förekommer s. i sjöar och andra vattendrag i hela landet samt vid kusten. Sikens taxonomi är svårbedömd och minst sex olika underarter påträffas i Finland. Viktigast är älvsik (Coregonus nasus) och blåsik (C. megalops), som båda lever i Östersjön. Älvsiken leker där, blåsiken i älvar. Planktonsik (C. oxyrhynchus) och aspsik (C. peled) förekommer i insjöarna - den senare som utplanterad bl.a. i Kumo älv och Saimen.

S:s betydelse för hushållningen i forna dagar framgår bl.a. av många sammansatta ortnamn som är anknutna till vattendrag och har ordet "siika" som första led, t.ex. Siikajoki. Redan på medeltiden utvecklades ett fast organiserat fångstsystem för fiske av s. På traditionellt sätt med håv fiskas s. fortfarande i flera vattendrag, bl.a. i Kukkolankoski fors i Torne älv. Årsfångsten i Finland har länge varit ca 4 milj. kg, vilket motsvarar drygt en tiondedel av fiskfångstens totala värde.