Simo, kommun i Nordbotten 20 km s.o. om Kemi, Lapplands region. Areal 1 465 km2, invånare 3 441 (2011).
S. höjer sig långsamt från en låglänt kust inåt land och når i n.o. ca 100 m ö.h. Kommunen genomflyts av Simo älv (rinner från Simonjärvi i Ranua till Bottenhavet vid S., längd 178 km, flodområde 3 195 km2); den mottar från höger flera tillflöden, som rinner upp i myrmarkerna vid foten av bergskedjan Kivalo (huvudsakligen i Tervola). Simo älv är en av landets få återstående laxälvar. S. är rikt på mossar och kärr, som täcker ca 70 % av arealen; det finns nio myrskyddsområden i kommunen, av vilka Martimoaapa är det största (gr. 1981, 124 km2). Bosättningen är tätast vid kusten längs riksväg 4 och Österbottniska stambanan; här finns bl.a. S. kyrkby (450 inv. 2000) och stationssamhälle (1 080 inv. 2000) samt Maksniemi samhälle (810 inv. 2000).
S. är nämnt 1345, hörde ursprungligen under Ijo och senare under Kemi, blev kapell under sistnämnda socken 1796 och bildade egen församling 1865; träkyrka, uppförd 1846 (E.B. Lohrmann). Där bedrevs förr ett givande laxfiske. I S. inträffade 11/12 1916 den första väpnade sammanstötningen mellan ryssar och finländare sedan 1809, den s.k. kalabaliken i S. Åtta jägare uppehöll sig denna dag i en skogshuggarstuga vid sjön Maaninkajärvi, då de överraskande anfölls av en polis- och gendarmavdelning (10 man). Efter flera timmars strid lyckades jägarna lösgöra sig, men kvar på platsen (minnesmärke rest 1927) blev en stupad och gruppens ledare, Sven Weckström, som sårats svårt. Förlusterna på den motsatta sidan var två lätt sårade. (K.A. Wegelius, Vapenbröder I, 1925; S., 1961; V. Vainio, Simon kahakka, 1968; Simon kirja, red. H. Heinänen/M. Hiltunen, 1986)
S. höjer sig långsamt från en låglänt kust inåt land och når i n.o. ca 100 m ö.h. Kommunen genomflyts av Simo älv (rinner från Simonjärvi i Ranua till Bottenhavet vid S., längd 178 km, flodområde 3 195 km2); den mottar från höger flera tillflöden, som rinner upp i myrmarkerna vid foten av bergskedjan Kivalo (huvudsakligen i Tervola). Simo älv är en av landets få återstående laxälvar. S. är rikt på mossar och kärr, som täcker ca 70 % av arealen; det finns nio myrskyddsområden i kommunen, av vilka Martimoaapa är det största (gr. 1981, 124 km2). Bosättningen är tätast vid kusten längs riksväg 4 och Österbottniska stambanan; här finns bl.a. S. kyrkby (450 inv. 2000) och stationssamhälle (1 080 inv. 2000) samt Maksniemi samhälle (810 inv. 2000).
S. är nämnt 1345, hörde ursprungligen under Ijo och senare under Kemi, blev kapell under sistnämnda socken 1796 och bildade egen församling 1865; träkyrka, uppförd 1846 (E.B. Lohrmann). Där bedrevs förr ett givande laxfiske. I S. inträffade 11/12 1916 den första väpnade sammanstötningen mellan ryssar och finländare sedan 1809, den s.k. kalabaliken i S. Åtta jägare uppehöll sig denna dag i en skogshuggarstuga vid sjön Maaninkajärvi, då de överraskande anfölls av en polis- och gendarmavdelning (10 man). Efter flera timmars strid lyckades jägarna lösgöra sig, men kvar på platsen (minnesmärke rest 1927) blev en stupad och gruppens ledare, Sven Weckström, som sårats svårt. Förlusterna på den motsatta sidan var två lätt sårade. (K.A. Wegelius, Vapenbröder I, 1925; S., 1961; V. Vainio, Simon kahakka, 1968; Simon kirja, red. H. Heinänen/M. Hiltunen, 1986)
Simo älv är mycket populär bland sportfiskarna; den fiskerelaterade turismen utgör en viktig inkomstkälla för många invånare. Karta: Arttu Paarlahti. Källa för areal- och befolkningsuppgifter: Statistikcentralen.
Bildkälla: Finl. kommunförbund.