Sirén, Heikki (f. 5/10 1918 Hfrs, d. där 25/2 2013), arkitekt. Sirén praktiserade 1945-49 hos fadern Johan Sirén och öppnade tillsammans med hustrun Kaija Sirén gemensam byrå 1949, där de verkade i mer än ett halvsekel. De räknas vid sidan av Reima och Raili Pietilä som ett av landets mest framgångsrika arkitektpar genom tiderna; deras samtliga projekt betraktas som gemensamma arbeten. Många av dem var erhållna genom segrande förslag i arkitekttävlingar. I början av 1950-talet planerade paret Sirén ett flertal byggnader i Otnäs, bl.a. studentbostäder och studentkaféet Servin mökki (1952), därtill kapellet (1957), som med sin altarvägg i glas mot naturlandskapet hör till den moderna kyrkoarkitekturens främsta arbeten. Också formgivningen av den snäckformade kyrkan i Orivesi (1961) anses vara radikalt banbrytande. Härpå följde ett flertal bostadsbyggnader och den finska skolan Aarnivalkean koulu i Hagalund under 1950- o. 60-talen. Paret utvecklade en stram modernism med enkla former och ett harmoniskt samspel mellan naturliga material som trä, tegel och glas. Till deras tidigare produktion hör också lilla scenen vid Kansallisteatteri i Hfrs (1954), Lahtis konserthus (1954), Helsingfors stads kanslibyggnad i Berghäll (1965), Kankaanpää stadshus (1967), Britas idrottscentrum (1968), KOP:s cirkelhus vid Hagnäs torg (1968, totalrenoverat av sonen Jukka Sirén 2004), Kankaanpää församlingshus (1970) och idrottscentrum (1971-75), Helsingin suomalainen yhteiskoulu (1972) och Rank Xerox i Esbo (1974). Parets kombinerade bostads- och ateljébyggnad (1951-60) och deras sommarstuga på Lingonsö i Barösund har vunnit internationell ryktbarhet, särskilt det öppna "havskapellet", som öppnar sig i rena enkla linjer mot klippor och hav.
Sirén nådde tidigt internationell berömmelse genom seger 1962 i tävlingen om konsertbyggnaden Brucknerhaus i Linz, Österrike (förverkligat 1974). På detta följde flera projekt i Mellaneuropa under 1960- o. 70-talen, bl.a. bostadsområden i Krefeld och Hagen i Tyskland (1965) och Boussy St. Antoine i Paris (1970) samt semesterbyn Lacanau i Bordeaux, Frankrike (1966). I två uppmärksammade golfcentra Karuizawa (1974) och Onuma (1976) samt semesterbyn Hakone (1976) i Japan använde paret bilad rundstock och banade sålunda väg för export av finska stockbyggnader. Höjdpunkten i parets internationella produktion blev kongresspalatset i Bagdad (invigt 1982), som skadades illa under Irak-kriget 2003.
Parets senare arbeten i hemlandet omfattar bl.a. högklassiga semesterbyar i Ylläs (1988-92) och domineras av Helsingfors evangelisk-lutherska församlingars kanslihus i Berghäll (1979) och Granithuset i Kampen i Hfrs (1985), som till sin symmetri anknyter till J.S. Siréns riksdagshus. Heikki Sirén erhöll professors titel 1970. Han har innehaft ett flertal förtroendeposter och var bl.a. styrelsemedlem i Stiftelsen för Operahuset 1980-93 och medlem av delegationen för Tekniska högskolan 1980-90; medlem av Akademin för tekniska vetenskaper sedan 1971. Han har hållit flera gästföreläsningar vid utländska universitet och parets verk har publicerats i betydande internationella facktidskrifter och samlingsverk. Sirén har även beviljats flera internationella hederspris och utmärkelser, bl.a. i arkitekturbiennalerna i Sao Paulo 1957 och 1961, La Grande Medaille d'Or de l'Academie d'Architecture i Paris 1980 samt erhållit statens byggnadskonstpris 1980. Byrån innehas numera i tredje led av sonen Jukka S. (f. 1950). (Kaija & Heikki Sirén. Arkkitehdit - arkitekter, red. E. Bruun/S. Popovits, 1976, övers t. eng., ty. o. fr. 1978; M.L. Borras, Arquitectura Finlandesa en Otaniemi - Alvar Aalto, Heikki Sirén, Reima Pietilä, 1967) (Patrick Eriksson)
Sirén nådde tidigt internationell berömmelse genom seger 1962 i tävlingen om konsertbyggnaden Brucknerhaus i Linz, Österrike (förverkligat 1974). På detta följde flera projekt i Mellaneuropa under 1960- o. 70-talen, bl.a. bostadsområden i Krefeld och Hagen i Tyskland (1965) och Boussy St. Antoine i Paris (1970) samt semesterbyn Lacanau i Bordeaux, Frankrike (1966). I två uppmärksammade golfcentra Karuizawa (1974) och Onuma (1976) samt semesterbyn Hakone (1976) i Japan använde paret bilad rundstock och banade sålunda väg för export av finska stockbyggnader. Höjdpunkten i parets internationella produktion blev kongresspalatset i Bagdad (invigt 1982), som skadades illa under Irak-kriget 2003.
Parets senare arbeten i hemlandet omfattar bl.a. högklassiga semesterbyar i Ylläs (1988-92) och domineras av Helsingfors evangelisk-lutherska församlingars kanslihus i Berghäll (1979) och Granithuset i Kampen i Hfrs (1985), som till sin symmetri anknyter till J.S. Siréns riksdagshus. Heikki Sirén erhöll professors titel 1970. Han har innehaft ett flertal förtroendeposter och var bl.a. styrelsemedlem i Stiftelsen för Operahuset 1980-93 och medlem av delegationen för Tekniska högskolan 1980-90; medlem av Akademin för tekniska vetenskaper sedan 1971. Han har hållit flera gästföreläsningar vid utländska universitet och parets verk har publicerats i betydande internationella facktidskrifter och samlingsverk. Sirén har även beviljats flera internationella hederspris och utmärkelser, bl.a. i arkitekturbiennalerna i Sao Paulo 1957 och 1961, La Grande Medaille d'Or de l'Academie d'Architecture i Paris 1980 samt erhållit statens byggnadskonstpris 1980. Byrån innehas numera i tredje led av sonen Jukka S. (f. 1950). (Kaija & Heikki Sirén. Arkkitehdit - arkitekter, red. E. Bruun/S. Popovits, 1976, övers t. eng., ty. o. fr. 1978; M.L. Borras, Arquitectura Finlandesa en Otaniemi - Alvar Aalto, Heikki Sirén, Reima Pietilä, 1967) (Patrick Eriksson)