Sirola, Yrjö Elias (f. 8/11 1876 Pikis, d. 18/3 1936 Moskva), politiker, son till kaplanen Karl Gustaf Sirén. Sirola tog studenten 1896 och studerade en tid vid Helsingfors universitet; delade bostad med Emil Zilliacus. Han var 1905-06 socialdemokratiska partiets förste partisekreterare och tillhörde Työmies redaktion 1906-17 med avbrott för åren 1910-13, som han tillbringade i USA (förestod ett arbetarinstitut i Duluth); lantdagsman 1907-09 och 1917.
Sirola var ursprungligen en anhängare av den riktning som i parlamentarismen såg en väg till reformer, men radikaliserades senare starkt och var 1918 en av de drivande krafterna bakom upproret; innehade posten som utrikeskommissarie i den röda regeringen. Sirola flydde efter sammanbrottet till Sovjetunionen och var där med om att 1918 grunda Finlands kommunistiska parti, till vars centralkommitté han hörde. Han var på grund av sin skarpa intelligens och stora beläsenhet väl ägnad att uppfostra och instruera partifunktionärer, vilket han gjorde bl.a. som lärare vid universitetet för västerns minoriteter i Leningrad 1922-26, som folkupplysningskommissarie i Rådskarelen 1928-31 och som ledare för Lenin-skolans finska avdelning 1934-36. Sirola innehade även olika befattningar inom Komintern. Han var en känslig person som anfäktades av tvivel om huruvida den väg han slagit in på varit den rätta. (Yrjö Sirola, red. E. Stenberg m.fl., 1946; Suomalaisia sosialisteja III, 1947; E. Salomaa, Yrjö Sirola, sosialistinen humanisti, 1966)
Sirola var ursprungligen en anhängare av den riktning som i parlamentarismen såg en väg till reformer, men radikaliserades senare starkt och var 1918 en av de drivande krafterna bakom upproret; innehade posten som utrikeskommissarie i den röda regeringen. Sirola flydde efter sammanbrottet till Sovjetunionen och var där med om att 1918 grunda Finlands kommunistiska parti, till vars centralkommitté han hörde. Han var på grund av sin skarpa intelligens och stora beläsenhet väl ägnad att uppfostra och instruera partifunktionärer, vilket han gjorde bl.a. som lärare vid universitetet för västerns minoriteter i Leningrad 1922-26, som folkupplysningskommissarie i Rådskarelen 1928-31 och som ledare för Lenin-skolans finska avdelning 1934-36. Sirola innehade även olika befattningar inom Komintern. Han var en känslig person som anfäktades av tvivel om huruvida den väg han slagit in på varit den rätta. (Yrjö Sirola, red. E. Stenberg m.fl., 1946; Suomalaisia sosialisteja III, 1947; E. Salomaa, Yrjö Sirola, sosialistinen humanisti, 1966)