sisu, finskt ord, som betecknar fysisk och andlig kraft, seg uthållighet, envis ihärdighet, energi, kampvilja etc. Enligt Elias Lönnrot har ordet tre betydelser: 1) det som finns inuti, innanmäte, 2) inre, sinnelag, lynne, hjärta, 3) mod, ilska, ondska. Det blev under 1900-talets första decennier något av ett modeord och började även användas i finlandssvenskan och rikssvenskan, framför allt när det gällde att beskriva finländares topprestationer inom idrotten. I samband med vinterkriget 1939-40 införlivades ordet temporärt med den internationella vokabulären. (L. Haataja/ V. Kallio, Suomalainen s., 1994)