sjöräddning. Sjöräddningsverksamheten, som till en del bygger på frivilliga insatser, har i Finland anor från mitten av 1800-t. Den första frivilliga sjöräddningsstationen grundades på Hogland redan 1857. 1883 grundades Ryska sjökåren, ett sjöräddningssällskap, som rekryterade sina medlemmar bland skärgårdsborna vid Finska vikens kust; det upplöstes sedan Finland blivit självständigt. Ett sjöräddningssällskap grundades 1886 i Viborg, och följande år tillkom Finlands sjöräddningssällskap (Suomen meripelastusseura) i Hfrs, som sedermera fått lokalföreningar såväl längs kusten som vid insjövattnen, där verksamheten inleddes på 1960-t. Finlands sjöräddningssällskap är en centralorganisation, som består av 59 frivilliga, lokala sjöräddningsföreningar med över 140 egna båtar, därav 12 specialbyggda räddningskryssare och sammanlagt ca 12 000 medlemmar (2005). Under de senaste åren har S. förnyat sin flotta med snabbgående räddningsbåtar, de flesta s.k. RIB-båtar, d.v.s. gummibåtar med hårt skrov. Flaggskepp i s:s flotta är den 24 m långa räddningskryssaren Jenny Wihuri på 45 ton, med Helsingfors som bas. - I de åländska vattnen arbetar Ålands sjöräddningssällskap, gr. 1965, med (2005) 950 medlemmar, av vilka 70 är aktiva sjöräddare, samt nio båtar på fem stationer. Flaggskepp är Resque PAF i Mariehamn, en 24 tons räddningskryssare som är 16 m lång och god för 25 knop.
Sjöräddningsverksamheten i Finland utvecklades kraftigt, sedan ett antal svåra förlisningar inträffat på 1920- o. 30-t. Huvudansvaret för s. överfördes 1980 på gränsbevakningsväsendet (sjöbevakningen), som enligt sjöräddningslagen av 2001 sköter planeringen, ledningen och övervakningen av sjöräddningstjänsten samt koordineringen av samarbetet mellan myndigheterna och de frivilliga organisationerna vid större räddningsoperationer. Förutom sjöbevakningen är Nödcentralsverket, luftfartsmyndigheterna, Meteorologiska institutet, kommunernas brandkårer, Sjöfartsverket, Havsforskningsinstitutet, polisen, försvarsmakten, social- och hälsovårdsmyndigheterna, tullverket och miljömyndigheterna skyldiga att delta i sjöräddningstjänsten.
Varje arbetsför person är skyldig att bistå vid sjöräddning. Under 2004 gjordes 913 utryckningar gällande 1 802 personer i 712 båtar. Enligt s:s beräkningar räddades då 124 personer sannolikt från en säker död och 55 båtar från förlisning. S. arbetar (2005) med en typklassificering av räddningsbåtarna. Avsikten är att de cirka 2 000 frivilliga sjöräddarna i Finland i framtiden skall ha tillgång till sex båtklasser samt räddningskryssare, som alla är snabba och specialkonstruerade för självständiga räddningsoperationer i finländska förhållanden. (J. Merilahti, Sadan vuoden meripelastustyö: Suomen meripelastusseura 1897-1997/Etthundra år av sjöräddningsarbete: Finlands sjöräddningssällskap, 1997) (Thure Malmberg)