skiljeförfarande

skiljeförfarande, tidigare skiljemannaförfarande, avgörande av en privaträttslig tvistefråga genom skiljedom, avkunnad av skiljemän. Detta förfarande (lag av 1992) baserar sig i regel på ett skiljeavtal, varigenom parterna förbinder sig att överlämna en eventuell framtida tvist att avgöras av skiljemän. Förfarandet får tillämpas endast i fall där förlikning är tillåten. Antalet skiljemän skall vara tre, om inte parterna har bestämt något annat. Om parterna inte har ställt andra krav, får varje myndig person som inte har försatts i konkurs eller vars handlingsbehörighet inte har begränsats vara skiljeman. För skiljemännen gäller dessutom bestämmelser om opartiskhet och oavhängighet samt jäv. Skiljemännen skall grunda sin dom på lag och, om parterna så har kommit överens, på vad de anser skäligt.

En skiljedom kan verkställas efter beslut av tingsrätten. Beslutet fattas i tingsrättens kansli och ansökan får avslås endast om skiljedomen är ogiltig på de grunder som nämns i lagen eller en domstol har upphävt den eller förordnat att den med anledning av talan om ogiltigförklarande inte får verkställas. En skiljedom är slutlig och kan inte överklagas på den grund att den är felaktig eller orättvis. Vissa grova felaktigheter kan dock leda till att skiljedomen är ogiltig enligt lag. Talan om sådant ogiltigförklarande eller upphävande av en skiljedom prövas vid tingsrätten. (Sten Palmgren)