skjutsning

skjutsning. Att enlevera politiska motståndare kallades under Lapporörelsens tid i början av 1930-t. "att skjutsa" (fi. kyydittää eller muiluttaa, efter bröderna Muilu från Lappo). Sammanlagt "skjutsades" 225 personer, av dem 44 över östgränsen till Sovjetunionen. För att utföra aktionerna hade Lapporörelsen organiserat tolv kommandon.

Mest känd är den s. som drabbade republikens förste president K.J. Ståhlberg i oktober 1930. Fallet väckte stor förtrytelse även i borgerliga kretsar och bidrog till att Lapporörelsen förlorade en god del av sitt anseende. I juli 1930 bortfördes två vänstersocialistiska riksdagsmän, Eino Pekkala och Jalmari Rötkö, från utrikesutskottets sammanträde i Ständerhuset och skjutsades i väg till Österbotten, vartill riksdagens förste vice talman, socialdemokraten Väinö Hakkila, enleverades på sitt sommarställe i Teisko norr om Tfrs och fördes till Kuortane över Lappo.

Lappoledningen lämnade 20/10 1930 in en "bekännelseskrift" till inrikesministern som upptog 404 namn på personer som hade deltagit i s. föregående sommar. Straffen blev i allmänhet milda eller uteblev helt, eftersom flertalet s. betraktades som målsägandebrott. Generalstabschefen K.M. Wallenius blev dock entledigad från sin post p.g.a. sin inblandning i bortrövandet av president Ståhlberg.

Bland dem som "skjutsades" till östgränsen fanns fem riksdagsmän och FFC:s ordförande. Flertalet av dem som transporterades bortom gränsen föll sedermera offer för Stalins utrensningar i Östkarelen. Då Lapporörelsens öde redan var beseglat, 17/7 1932, gjordes ett misslyckat försök att med vapenmakt bortföra försvarsminister Jalo Lahdensuo från hemmet i Lappo. (A. Wallenius, Kyyditys, 1972; J. Siltala, Lapuan liike ja kyyditykset 1930, 1985)