Skog, Emil

Skog, Emil Albert (f. 30/6 1897 Helsinge, d. 20/9 1981 Hfrs), politiker, ursprungligen metallarbetare. Skog gick tidigt med i arbetarrörelsen (fängslad efter kriget 1918) och gjorde karriär inom Finlands metallarbetarförbund, där han var funktionär med ansvar bl.a. för upplysningsärenden 1941-46; vårdinspektör vid post- och telegrafverket 1946-64. Han blev som ordförande i socialdemokratiska partiet från 1946 och mångårig försvarsminister i sex regeringar 1948-57 en central gestalt inom finländsk politik.

Skog förhöll sig misstroget till kommunisterna, en inställning som delades av de s.k. vapenbrödrasocialisterna, men detta hindrade inte att han råkade på kollisionskurs med de sistnämndas synligaste och aktivaste företrädare, partisekreteraren Väinö Leskinen. Den av Skog ledda centerflygeln inom partiet led nederlag på partikongressen 1957, varefter han 1959-64 var ordförande för det socialdemokratiska utbrytarpartiet ASSF (då populärt kallat "skogiterna"). Han spelade en viktig roll även när det gällde att åstadkomma en försoning med moderpartiet, som skogfalangen återanslöt sig till 1965. Utgav memoarer, Sosialisti ja patriootti muistelee (1971) och Veljet vastakkain (1974).