skogsindustri

skogsindustri. Skogen har alltid betytt mycket för ekonomin i Finland. I äldsta tider ansågs den dock vara mer till hinder än till gagn. Träförädling i en betydelse som närmar sig vår tids är en relativt ny företeelse. Den äldsta kända vattensågen i Finland omtalas vid mitten av 1500-t. På 1600- o. 1700-t., då sågindustrin långsamt utvecklades, underkastades den sträng reglering i merkantilismens anda. Tillgången på virke av de grova dimensioner som då efterfrågades bedömdes vara för knapp inom lönsamt transportavstånd.

Först 1861 frigjordes efter en lång politisk dragkamp sågverken från de regleringar som tidigare hade klavbundit produktionen. 1857 hade privilegier getts för den första ångsågen. Vid ungefär samma tid byggdes det första träsliperiet, och två decennier senare inledde de första cellulosafabrikerna driften. Därmed lades samtidigt grunden till en pappersindustri. Andra nya virkesförädlande branscher, som utvecklades på industriell grund redan mot slutet av 1800-t., var framställningen av faner och trådrullar, den senare snart störst i världen. Fram till första världskriget var expansionen kraftig, även om den i ett kortare perspektiv påverkades av konjunkturernas rytm. Sågvarorna såldes som förr mest västerut, medan pappers- och cellulosaindustrin främst utvecklades för den ryska marknaden.

Efter första världskriget fortsatte expansionen en tid framåt. Tillverkningen av trävaror fördubblades i det närmaste mellan 1913 och 1928, medan produktionen av cellulosa och papper mer än fördubblades. Snabbast var tillväxten för de högt förädlade produkternas del. Efter den ekonomiska depressionen på 1930-t. var utvecklingen gynnsam ända fram till andra världskriget. Under efterkrigstidsdecennierna förändrades bilden genom att den äldre träindustrin, sågvaruindustrin medräknad, stagnerade, medan pappersindustrin fortsatte att växa, dock i dämpad takt under 1970-t., då energikrisen innebar ett svårt bakslag för s.

S. karakteriserades länge som landets viktigaste industri, vilket främst byggde på dess betydelse för exporten. Bilden förändrades dock under senare delen av 1900-t.; från 1960 till 1980 minskade s:s andel av totalexportens värde från 69 till 42 %, och vid millennieskiftet 2000 var andelen ca 25 %.

Träförädlingsindustrins samhällsekonomiska betydelse framgår dock inte om man ser enbart till dess andel av totalexporten. I de övriga industriprodukter som Finland exporterar ingår i regel betydligt mera utländska råvaror, halvfabrikat och produktionsförnödenheter. En betydande del av industrivirket importeras dock. S. sysselsätter idag (2005) ca 55 000 personer, men om även skogsarbete, transporter, forskning och övriga servicefunktioner beaktas, stiger siffran för hela skogsklustret till ca 200 000.

Branschens intressen bevakas av Skogsindustrin rf. (Metsäteollisuus ry.), Hfrs, som uppstod 1993 genom sammanslagning av Finska träförädlingsindustriernas centralförbund (Suomen puunjalostusteollisuuden keskusliitto, gr. 1918, hette från 1973 Skogsindustrins centralförbund) och Skogsindustrins arbetsgivareförbund (Metsäteollisuuden työnantajaliitto, gr. 1927). Skogsindustrin rf. är medlemsorganisation i Finlands näringsliv EK. (S. i det självständiga Finland: Finska träförädlingsindustriernas centralförbund 1918-68, 1968; M. Kuisma, Metsäteollisuuden maa: Suomi, metsät ja kansainvälinen järjestelmä 1620-1920, 2 bd, 1993-2006; Vihreä valtakunta: Suomen metsäklusteri, 1998, eng. övers. The green kingdom, 1999; J. Salokoski, Suomen metsäteollisuusyritykset 1944-1993, 2 bd, 2003; K. Häggman, Metsän tasavalta: suomalainen metsäteollisuus politiikan ja markkinoiden ristiaallokossa 1920-39, 2006)
Aktörer
utgivare: Svenska folkskolans vänner
upphovsman: UVF-redaktion
ägare: Svenska folkskolans vänner
Ämnesord
historia, skogsbruk, skogsindustri
Objektet skapat och/eller period början
-.-.-
Period slutar
-.-.-
Typ
Text
Skapat 04.05.2009 av Main.DataConverter
Uppdaterat 07.06.2017 av Import