skråväsen

skråväsen, en korporativ organisation av hantverket i städerna, som under medeltiden uppkom i Mellaneuropa; rätten att utöva ett hantverk förbehölls medlemmar av skrået. S. kom till Finland först i början av 1600-t. Den första lokala skråordningen utfärdades 1624 i Åbo. 1669 gavs en allmän skråordning, som gällde i hela riket. I praktiken inskränktes skråtvånget väsentligt genom 1739 års lagstiftning rörande tillsynen över industrin, där manufakturer och fabriker placerades under hallrätternas domsrätt. Småningom uppstod även en allt starkare opposition mot s.; till kritikerna hörde bl.a. Anders Chydenius. Under Gustav III:s tid lättades skråtvånget såtillvida, att skråna inte var obligatoriska i nyanlagda städer (s.s. Tfrs, Kuopio och Kaskö). Trots att s. på andra håll var på tillbakagång, grundades i Finland ännu i början av 1800-t. nya skrån.

Skråtvånget upphävdes 1868, och 1879 ersattes skråna med näringsföreningar, som var obligatoriska i städerna och bl.a. utdelade mästar- och gesällbrev. Organisationerna motsvarade emellertid inte sitt syfte, varför det slutligen endast formella tvånget att upprätthålla näringsföreningar upphävdes 1955. (E. Alf-Halonen, Taistelu ammattikuntalaitoksesta Suomessa 1800-luvun puolivälissä, 1954; L. Westerlund, Byar, skrån och statlig modernisering, 1992; Fundera tar längsta tiden, sa skräddarn, då han sydde byxor, red. U. Heino/K. Vainio-Korhonen, 1997; A. Kallio, Räätälimestari yhteisönsä jäsenenä Turussa vuosina 1625-65, 2000)