Slangus, Axel (f. 23/9 1890 Pyttis, d. 13/9 1965 Hfrs), skådespelare och regissör. S. genomgick 1910-12 andra årskursen vid Svenska teaterns elevskola, spelade ett år vid Svenska teatern och återvände dit efter fem lärorika år i Åbo 1913-18. Han fick genast visa lejonklon som Esko i Kivis Sockenskomakarna. 1922 gästspelade S. som Esko på Dramaten i Stockholm och fick ampla lovord. Under Svenska teaterns ombyggnad 1935 turnerade teaterns ensemble i Sverige med pjäsen och framförde den även i Oslo. Sockenskomakarna filmades 1923 i stumsfilmversion med S. i huvudrollen. Han medverkade i många filmer även i Sverige.
Främst inom den inhemska dramatiken skapade S. en rad oförglömligt karaktärsfulla gestalter, såsom Armas Fager i Runar Schildts Den stora rollen, den snustorra biskopen i Mikael Lybecks Domprosten Bomander, den äkta mannen i Minna Canths Sylvi och titelrollen i Walentin Chorells Fabian öppnar portarna. Han var en lysande karaktärsskådespelare; med en sällsynt skapande förmåga förenade han en detaljskarp analys, mänsklig värme, strålande humor och fantasi. S. var därtill en mästare i maskeringskonst. Bland hans Strindbergroller märks främst kaptenen i Dödsdansen, som han gjorde med kuslig realism och makaber humor. Geheimerådet Clausen i Hauptmanns Före solnedgången var hans gripande avskedsroll vid 50-årsjubileet. S. var den första stora finlandssvenska manliga skådespelaren. (N. Lüchou, Rollerna talar, 1951)
Främst inom den inhemska dramatiken skapade S. en rad oförglömligt karaktärsfulla gestalter, såsom Armas Fager i Runar Schildts Den stora rollen, den snustorra biskopen i Mikael Lybecks Domprosten Bomander, den äkta mannen i Minna Canths Sylvi och titelrollen i Walentin Chorells Fabian öppnar portarna. Han var en lysande karaktärsskådespelare; med en sällsynt skapande förmåga förenade han en detaljskarp analys, mänsklig värme, strålande humor och fantasi. S. var därtill en mästare i maskeringskonst. Bland hans Strindbergroller märks främst kaptenen i Dödsdansen, som han gjorde med kuslig realism och makaber humor. Geheimerådet Clausen i Hauptmanns Före solnedgången var hans gripande avskedsroll vid 50-årsjubileet. S. var den första stora finlandssvenska manliga skådespelaren. (N. Lüchou, Rollerna talar, 1951)