småbrukarpartiet

småbrukarpartiet (Pienviljelijäin puolue), vänsterorienterat agrarparti, bildades inför riksdagsvalet 1929, då det ställde upp kandidater i alla finska valkretsar. 1936 gick partiet samman med folkpartiet och en av de s.k. kristidsrörelserna, varvid Pienviljelijäin ja maalaiskansan puolue uppstod. Partiets hårdnackade kritik av förhållandena i samhället fick myndigheterna att vara på sin vakt, och under fortsättningskriget anhölls partiledaren Eino Yliruusi (1899-1974), men inga bevis för att kommunisterna hade finansierat det indragna partiorganet eller att han själv hade varit sovjetspion kunde framläggas. En annan förgrundsfigurer inom s. var jordbrukaren Yrjö Kesti (1885-1960) från Muhos, som var riksdagsman 1930-36.

S. hade sitt starkaste väljarunderstöd på den nordösterbottniska landsbygden. Det var representerat i riksdagen under hela 1930-t.; som mest hade partiet tre riksdagsmän (1933-36), medan röstandelen varierade mellan 1,8 % (1930) och 3,4 % (1933). Det ställde sista gången upp i valet 1951, då det erhöll 1,2 % av rösterna (men inget mandat). Partiets verksamhet avstannade helt 1958, året innan Finlands landsbygdsparti gjorde sin entré på den politiska arenan.