Söderhjelm, Werner

Söderhjelm, Jarl Werner (f. 26/7 1859 Viborg, d. 16/1 1931 Hfrs), litteraturhistoriker, filolog och diplomat, fil.dr 1885, bror till Alma S., far till Henning och J.O.S. Han blev 1894 e.o. professor i romansk filologi, 1898 ordinarie professor i germansk och romansk filologi, 1908 i romansk filologi och 1913 i inhemsk och allmän litteraturhistoria. S. tillhörde i början av 1900-t. den konservativa fraktionen inom ungfinska partiet och verkade 1919-28 som finländsk minister i Stockholm.

S. utgav filologiska studier över medeltida franska texter samt en lång rad litteraturhistoriska arbeten bl.a. över K.A. Tavaststjerna (1900, 3:e uppl. 1924), J.L. Runeberg (2 bd, 1904-06, 2:a uppl. 1929), Oscar Levertin (2 bd, 1914-17) och Johannes Linnankoski (1918). Även som litteraturkritiker gjorde S. en betydande insats. Ett urval essäer utkom 1916-20 (Utklipp om böcker, 4 bd). Han arbetade även för en reform av språkundervisningen; mycket tack vare hans bemödanden bereddes de moderna språken större utrymme på läroverkens läroplan (språkundervisning). S. tog initiativet till Nyfilologiska föreningen 1887 och Finlands svenska författareförening 1919. 1928 utgav S. Läroår i främmande länder, minnen från hans studietid på utländsk botten. Kulturskildringen Italiensk renässans (1907, 4:e uppl. 1926) publicerade han tillsammans med sin tidigt bortgångne bror, fil.dr Torsten S. (1878-1907), känd litteraturkritiker, knuten till tidskriften Euterpe och till Nya Pressen. Efter Torsten S:s död utkom Uppsatser och kritiker (1908), ett urval av hans essäer och resebrev under redaktion av brodern och Gunnar Castrén. En festskrift tillägnad S. utkom 1919. (H. Söderhjelm, W.S., 1960; Finländska gestalter IX, 1971)